upp`leva verb upplevde, upplevt el. ~t, pres. upplever ORDLED: upp--lev-er SUBST.: upplevande; upplevelse

identitet, självbild, medvetenhet om sig själv som en unik individ.

förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.

Kahlo, Frida, 1907–54, mexikansk målare.

gängbrottslighet, gängkriminalitet, brott som begås inom ramen för ett gruppsammanhang som har viss varaktighet och där brottsligheten spelar en inte obetydlig roll för gruppens identitet.

etnicitet, identifikation med och känsla av tillhörighet till en etnisk grupp.

Dickens, Charles, född 7 februari 1812, död 9 juni 1870, brittisk författare.

Lagerlöf, Selma, född 20 november 1858, död 16 mars 1940, författare, Nobelpristagare 1909, första kvinnliga ledamot av Svenska Akademien från 1914; jämför släktartikel Lagerlöf.

empati, förmåga att uppfatta och uppleva en annan människas känslor.

Birgitta Birgersdotter, kallad heliga Birgitta, var en svensk författare på 1300-talet som skrev böcker om sina religiösa upplevelser.