upp`lysa verb upplyste upplyst, pres. upplyser ORDLED: upp--lys-er SUBST.: upplysande, upplysning

grekisk religion, den förhärskande religionen i den antika grekiska världen.

facklitteratur, den del av litteraturen som omfattar vetenskapliga, upplysande och resonerande texter; jämför skönlitteratur.

gnosticism, en religiös dualistisk rörelse för vilken gnosis är en nödvändig förutsättning för frälsning.

Gregorios Upplysaren (armeniska Grigor Lusavoritj, latin Gregorius Illuminator), död ca 320, ”Armeniens apostel”, helgon.

Benedictsson, Victoria, född Bruzelius, född 6 mars 1850, död 23 juli 1888, författare; pseudonym Ernst Ahlgren.

illuminationsteori, en under senantik och medeltid förekommande kunskapsteoretisk doktrin enligt vilken den mänskliga kunskapen direkt eller indirekt vilar på gudomlig upplysning.

illustration (latin illustratio, av illustro ’upplysa’, ’bestråla’), bild som beledsagar och belyser en text, se bokillustration.

smittskyddslagen, lag (2004:168) med föreskrifter om åtgärder till skydd mot smittsamma sjukdomar hos människor.

väjningspliktsmärke, vägmärke som upplyser om stopp- eller väjningsplikt.