upp`lysa verb upplyste upplyst, pres. upplyser ORDLED: upp--lys-er SUBST.: upplysande, upplysning

grekisk religion, den förhärskande religionen i den antika grekiska världen.

Gregorios Upplysaren (armeniska Grigor Lusavoritj, latin Gregorius Illuminator), död ca 320, ”Armeniens apostel”, helgon.

facklitteratur, den del av litteraturen som omfattar vetenskapliga, upplysande och resonerande texter; jämför skönlitteratur.

gnosticism, en religiös dualistisk rörelse för vilken gnosis är en nödvändig förutsättning för frälsning.

illuminationsteori, en under senantik och medeltid förekommande kunskapsteoretisk doktrin enligt vilken den mänskliga kunskapen direkt eller indirekt vilar på gudomlig upplysning.

Benedictsson, Victoria, född Bruzelius, född 6 mars 1850, död 23 juli 1888, författare; pseudonym Ernst Ahlgren.

smittskyddslagen, lag (2004:168) med föreskrifter om åtgärder till skydd mot smittsamma sjukdomar hos människor.

Svenska Akademiens ordbok, SAOB, ordbok över svenska språket från 1521 och framåt, utgiven sedan 1898 av Svenska Akademien och med redaktion i Lund.

väjningspliktsmärke, vägmärke som upplyser om stopp- eller väjningsplikt.