uppsättning, om skjutvapen: vinkeln i vertikalplanet mellan syftlinjen till målet och eldrörets kärnlinje före skottlossningen.

upp`sättning subst. ~en ~ar ORDLED: upp--sätt-ning-en

Nationalencyklopedin, NE, allmänt uppslagsverk på vetenskaplig grund, ursprungligen utgivet i 20 band 1989–96 av Bra Böcker AB, Höganäs.

imperialism, term som syftar dels på staters territoriella och ekonomiska expansion i historien (se kolonialism), dels på en uppsättning teorier som vill förklara orsakerna till denna expansionstendens, särskilt i dess moderna skepnad.

socialism, benämning på såväl en uppsättning politiska ideal som rörelser eller partier som arbetar för att förverkliga dessa ideal.

Sofokles, 497–406 f.Kr., grekisk dramatiker, vid sidan av Aischylos och Euripides antikens främste.

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

kromosomavvikelse, kromosomrubbning, kromosommutation, kromosomal aberration, förändring av kromosomernas antal eller form.

dominant, term inom ärftlighetsläran som används om det arvsanlag inom ett anlagspar som i högre grad än det andra (recessiva) anlaget bestämmer en viss egenskap; begreppet infördes av Mendel 1865.

recessiv, inom genetiken, om arvsanlag inom ett anlagspar: som är underordnat det andra (dominanta) anlaget.