upp`visa verb ~de ~t ORDLED: upp--vis-ar SUBST.: uppvisande, uppvisning

ljus, elektromagnetisk strålning i det för ögat känsliga våglängdsområdet, 390 nm–770 nm (nanometer).

Sahara, arabiska aṣ-Ṣaḥrāū, jordens största ökenområde, beläget i Nordafrika; ca 8,5 miljoner km².

religion, en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition.

meänkieli, tidigare benämnd tornedalsfinska, ett språk som talas i svenska Tornedalen och Malmfälten.

artificiell intelligens, AI, dels intelligens som tillskrivs ett datorsystem, dels ett forskningsområde inriktat mot konstruktion av datorsystem som uppvisar intelligent beteende.

språksociologi, även, med en oftast synonym benämning, sociolingvistik, vetenskapsgren som utforskar förhållandet mellan språk och samhälle och språkanvändning som socialt beteende.

genetik, ärftlighetslära, vetenskap som omfattar studiet av genomets (arvsmassans) uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av generna (arvsanlagen) samt biologisk variation.

liv, egenskap hos organismer som utmärks av bland annat förmåga till fortplantning, ämnesomsättning och energiomsättning samt evolution genom naturligt urval.

jägar- och samlarsamhällen, den gängse benämningen på samhällen där huvuddelen av försörjningen kommer från jakt, fiske och insamling av vilda växter och småkryp.