upp`väga verb uppvägde uppvägt, pres. uppväger ORDLED: upp--väg-er SUBST.: uppvägande, uppvägning

inflation innebär att värdet på ett lands pengar försämras och att priserna stiger.

utilitarism, nyttomoral, moralisk doktrin som innebär att man alltid skall handla så att konsekvenserna av vad man gör blir så goda som möjligt i den meningen att det sammanlagda välbefinnandet hos alla kännande varelser blir så stort som möjligt.

kapital, ett av nationalekonomins mest mångtydiga och omtvistade begrepp; ursprungligen benämning på finansiell fond som ger avkastning i form av ränta o.d., senare även på produktionsmedel och tillgångar i allmänhet, dvs. allt som har egenskapen att kunna ge avkastning.

häktning, inom straffprocessen förekommande tvångsmedel som innebär att den som misstänks för brott under vissa förutsättningar kan berövas friheten och hållas i fängsligt förvar.

maktbalans, samhällsvetenskaplig term som främst avser mellanstatliga förbindelser.

läroplan, riktlinjer för verksamheten inom det offentliga skolväsendet.

säkerhetszon, visitationszon, avgränsat område där polisen under begränsad tid har särskilda befogenheter för att kunna förebygga eller förhindra brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning. 

skjuvning, deformationstyp för fasta och granulära material samt för viskösa vätskor.

Terra Australis, Terra Australis Incognita, mytisk sydkontinent. Uppfattningen om ett sydligt fastland som skulle uppväga landmassorna på norra halvklotet härrör från antiken och blev en viktig drivkraft för upptäcktsresor söderut.