utbredning, inom biologi den geografiska förekomst som en art eller organismgrupp har.

u`tbredning subst. ~en ORDLED: ut--bred-ning-en

Hansan, Hanseförbundet, från mitten av 1100-talet till mitten av 1600-talet ett merkantilt och politiskt förbund mellan tyska köpmän och städer i nordsjö- och östersjöområdena.

hellenismen, benämning på en epok i antik historia, med början vid Alexander den stores död 323 f.Kr.

Brittiska imperiet, engelska The British Empire, ett världsomspännande system av kolonier och erövrade, annekterade eller genom fördrag förvärvade områden, som under loppet av tre århundraden fram till 1919 fördes in under den brittiska kronan och brittisk administration och som därefter stegvis upplösts.

maya, sammanfattande benämning på de folk i Centralamerika som talar mayaspråk (se även huasteker).

ljud, trycksvängningar som utbreder sig som vågor.

regnskog, ständigt grön skog i områden med en årsnederbörd av minst ca 1 500 mm, ofta väsentligt mer, fördelad över minst 9–10 av årets månader.

världsreligioner, sammanfattande benämning på de religioner som har världsvid utbredning eller som på grund av sitt stora antal anhängare är kända runtom i världen.

Sahara, arabiska aṣ-Ṣaḥrāū, jordens största ökenområde, beläget i Nordafrika; ca 8,5 miljoner km².