u`tpeka verb ~de ~t ORDLED: ut--pek-ar SUBST.: utpekande, utpekning

stora smällen, benämning på den händelse då universum enligt vissa kosmologiska modeller föddes för cirka 13,8 miljarder år sedan, och därefter utvecklades under snabb expansion.

existentialism, en modern livstolkning som uppstått i gränslandet mellan filosofi, diktning och religion.

Messias, inom judendomen en kommande härskare som ska medföra en lyckotid för Israels folk.

Locke, John, född 29 augusti 1632, död 28 oktober 1704, engelsk filosof och politisk tänkare vars idéer fått avgörande betydelse både för empirismen i filosofin och liberalismen i politiken.

paradigm, efter Thomas Kuhn benämning på det mönster som styr vetenskapligt tänkande.

förtal, ärekränkningsbrott som begås av den som utpekar en person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller lämnar annan uppgift som är ägnad att utsätta personen för andras missaktning.

islamofobi, socialt reproducerade fördomar om och aversioner mot islam och muslimer samt handlingar och bruk som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på grund av att de är eller antas vara muslimer och associeras till islam.

me too-rörelsen, globalt upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp. 

officiellt språk, i snävare mening ( officiellt språk de jure) ett språk som är erkänt genom lagar eller författningar i en stat eller en annan politisk enhet och används inom administrationen och i andra offentliga sammanhang, i vidare mening ( officiellt språk de facto) ett språk som används på detta sätt oberoende av om detta är lagfäst.