u`tpeka verb ~de ~t ORDLED: ut--pek-ar SUBST.: utpekande, utpekning

Messias, inom judendomen en kommande härskare som ska medföra en lyckotid för Israels folk.

stora smällen, benämning på den händelse då universum enligt vissa kosmologiska modeller föddes för cirka 13,8 miljarder år sedan, och därefter utvecklades under snabb expansion.

Locke, John, född 29 augusti 1632, död 28 oktober 1704, engelsk filosof och politisk tänkare vars idéer fått avgörande betydelse både för empirismen i filosofin och liberalismen i politiken.

existentialism, en modern livstolkning som uppstått i gränslandet mellan filosofi, diktning och religion.

paradigm, efter Thomas Kuhn benämning på det mönster som styr vetenskapligt tänkande.

islamofobi, socialt reproducerade fördomar om och aversioner mot islam och muslimer samt handlingar och bruk som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på grund av att de är eller antas vara muslimer och associeras till islam.

me too-rörelsen, globalt upprop mot sexuella trakasserier och övergrepp. 

förtal, ärekränkningsbrott som begås av den som utpekar en person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller lämnar annan uppgift som är ägnad att utsätta personen för andras missaktning.

Petrus, Simon Petrus, Kefas, apostel, i Nya Testamentet omnämnd i evangelierna, Apostlagärningarna, Paulus- och Petrusbreven.