vagan´t subst. ~en ~er ORDLED: vag-ant-en

vagantdiktning, profan latinsk lyrik som skrevs av kringvandrande studenter eller klerker under 1100- och 1200-talen.

episcopi vagantes, privatpersoner som anser sig ha mottagit biskopsvigning och själva utför olika vigningar.

apostolisk succession, den obrutna arvsföljd som genom tiderna förbinder kyrkans biskopar med apostlarna genom att de förra är de senares legitima efterträdare.

erotisk litteratur kan vara av ytterst skiftande art: rolig, sadistisk, lyrisk, pedagogisk, galant, symbolisk etc.

Carmina Burana, en samling latinska (delvis tyska) dikter i en 1200-talshandskrift, ”Codex Buranus”, så benämnd efter det bayerska kloster varifrån den 1803 fördes till München.

gammalkatolska kyrkan, en sammanslutning av självständiga och episkopalt styrda kyrkor, anslutna till Utrechtunionen (bildad 1889).

Forss, Harald, 1911–96, författare.

extravagant [-an´t äv. -aŋ´t] adj., neutr. ~ ORDLED: ex-tra-vag-ant

vag adj. ~t