vä`gledning subst. ~en ~ar ORDLED: väg--led-ning-en

andlig vägledning, råd och föreskrifter som ges åt en person som vill fördjupa sin andliga övertygelse.

sharia, sharī˙a, enligt islam den gudomliga lagen, det vill säga den vägledning som Gud ger människorna och som har uppenbarats för profeterna, av vilka den siste och slutgiltige är Muhammed.

utilitarism är en teori som menar att vi ska handla så att nyttan blir så stor som möjligt.

keynesianism, riktning inom nationalekonomisk makroteori som uppstod under 1930-talet och hade sitt största inflytande under 1950- och 1960-talen; den är uppkallad efter John Maynard Keynes.

Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.

Moseböckerna, Pentateuken (’femrullen’), även kallade Mose lag, fem böcker i Gamla Testamentet, av traditionen tillskrivna Mose.

Ptolemaios, Klaudios, död ca 170 e.Kr., grekisk astronom, geograf och matematiker, verksam i Alexandria.

ayatolla, ayatollah eller ayatullah, hederstitel för framstående islamisk dignitär inom shia (12-sekten) med både religiös och politisk betydelse.

ekonomisk politik, sammanfattande benämning på åtgärder från i första hand statens sida inriktade på att påverka förhållanden i ekonomin.