värja, en typ av blankvapen, en senmedeltida europeisk utvecklingsform av svärdet som sammanhänger med att den tunga helrustningen, och därmed också det tunga svärdet, började spela ut sin roll.

1vär`ja subst. ~n värjor ORDLED: värj-an

2vär`ja verb värjde värjt, pres. värjer ORDLED: värj-er SUBST.: värjande

gängbrottslighet, gängkriminalitet, brott som begås inom ramen för ett gruppsammanhang som har viss varaktighet och där brottsligheten spelar en inte obetydlig roll för gruppens identitet.

Strindberg, Johan August, född 22 januari 1849, död 14 maj 1912, författare och konstnär.

Hamlet, dansk sagoprins, världslitteraturens förmodligen mest välkända gestalt.

Augustinus (egentligen Aurelius Augustinus), även kallad Augustinus av Hippo, född 30 november 354, död 28 augusti 430, kyrkofader, fornkyrkans mest betydande västerländske teolog, viktig även som filosof.

fäktning, tvekamp med stöt-, hugg- eller stickvapen.

dolk, kort blankvapen, i första hand avsett för stöt i närstrid.

tjurfäktning är ett skådespel där människor och tjurar kämpar mot varandra.