väs`tgotiska subst. ~n ORDLED: väst--got-isk-an

Augustinus (egentligen Aurelius Augustinus), även kallad Augustinus av Hippo, född 30 november 354, död 28 augusti 430, kyrkofader, fornkyrkans mest betydande västerländske teolog, viktig även som filosof.

västgotisk liturgi, den gudstjänstform som firades av de kristna i det sedermera av araberna ockuperade Spanien, se mozarabisk liturgi.

västgotisk skrift, traditionell benämning på den skrift som skrevs i Spanien från ungefär mitten av 500-talet till och med 1100-talet.

väs`tgotisk adj. ~t ORDLED: väst--got-isk

Alfons, mansnamn av västgotiskt ursprung, sammansatt av ord som betyder ’kamp’ och ’ivrig’, ’tapper’.

Isidorus av Sevilla, född ca 560, död 636, ärkebiskop av Sevilla, kyrkolärare, helgon, ”den siste kyrkofadern i västern”.

mozarabisk liturgi , även kallad västgotisk liturgi, den gudstjänstform som firades av de kristna i det sedermera av araberna ockuperade Spanien.

kursivskrift, tidigare kurrentskrift, inom paleografin beteckning för den löpande, vanligast åt höger lutande skrift som var bruksskriftens snabbaste och samtidigt mest extrema uttrycksform.

Spanien, stat i sydvästra Europa.