yta, tvådimensionell mångfald, dvs. inom matematiken ett geometriskt objekt som kan byggas upp genom sammanfogning av ett ändligt eller oändligt antal plana eller deformerade cirkelskivor så att de delvis täcker varandra.

yta, tidigare använd benämning på area.

ytaktivt ämne, substans som dels nedsätter ytspänningen när den löses i vatten eller vattenlösningar, dels påverkar ytspänningen mellan två vätskor.

yta, i allmän betydelse utsidan av något, det ytterskikt som begränsar ett föremål e.d. mot omgivningen.

Riemann-yta, en tvådimensionell, orienterad mångfald vilken Bernhard Riemann införde som det naturliga definitionsområdet för en algebraisk funktion.

kalavverkad yta, detsamma som kalhygge.

specifik yta, den totala ytan av en kropp eller partikel per dess totala volym eller massa.

Fermi-yta, yta i reciproka rymden som uppspänns av rörelsebanorna hos de elektroner i en fast kropp vilkas energi är lika med Fermi-energin.

ytavrinning, vattenflöde på markytan innan det når ett vattendrag.

developpabel yta, en yta som genereras av räta linjer genom en rymdkurva och som lokalt kan konstrueras genom böjning av en plan yta, dvs. genom en deformation av ytan som bevarar alla kurvors längder i ytan.