å`kalla verb ~de ~t ORDLED: å--kall-ar SUBST.: åkallande; åkallan

reklam, vanligen ett av de konkurrensmedel som ett företag använder i sin marknadsföring för att främja försäljningen av en vara eller tjänst.

å`kallan subst., best. f. ~, n-genus ORDLED: å--kall-an

svordomar, typ av kraftuttryck som används framför allt i talspråket då talaren förstärker sitt budskap genom att använda tabubelagda ord, t.ex. folkliga termer för avföring, könsorgan och sexuellt umgänge av olika slag.

Sibirien kallas den del av Ryssland som ligger i Asien, öster om Uralbergen.

Helios, i grekisk religion solguden, son av titanen Hyperion, bror (och/eller make) till Selene (Månen), far till bl.a. Faëthon, Kirke och Pasifaë.

matsuri (jap., ’högtid’), benämning på olika religiösa och världsliga högtider i Japan, särskilt tempelfesterna inom shinto.

vishetslitteratur, litteratur, särskilt i Främre Orienten, som i sentens- eller ordspråksform framställer lärdomar för ett gott och framgångsrikt liv.

egyptisk medicin har till skillnad från andra fornkulturers läkekonst fått en speciell utveckling genom att egyptierna sedan kort efter 3000 f.Kr. balsamerade sina döda.

invokation, apostrof, i högre poetisk stil inledande hänvändelse till sånggudinnan (”Sjung, o gudinna” i ”Iliaden”) eller till exempelvis en personifierad naturföreteelse (”Brusalanatt, / du är tärnan som vaken satt” i Karlfeldts dikt ”Brusala” i ”Hösthorn”, 1927).