ö`kenväxt subst. ~en ~er ORDLED: öken--växt-en

welwitschia, Welwitschia mirabilis, den enda arten i familjen welwitschiaväxter ( Welwitschiaceae) i divisionen Gnetophyta.

värmeresistens, hos organismer förmåga att uthärda hög temperatur.

efemär (franska éphémère, egentligen ’som lever blott en dag’, ’kortlivad’, av grekiska ephēmeros ’som varar endast en dag’, av epi ’på’ och hēmera ’dag’),  ökenväxt som vid regn gror, växer upp, blommar och sätter frö på mycket kort tid.

ljusfaktor, ljuset som miljökomponent för växter.

kompassväxt, växt som orienterar bladen i förhållande till nord–sydriktningen.

ekomorfologi, läran om växters morfologiska anpassningar till den miljö de lever i.

heliotropism, växters förmåga att följa solens gång.

crassulacémetabolism, CAM, metaboliskt mönster hos ökenväxter och en del klippväxter med åtminstone tidvis liten tillgång till vatten.

uttorkning, dehydrering, förlust av en del av det vatten som landlevande organismer består av.