ö`verfall subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: över--fall-et

strategiskt överfall, militärt angrepp som med kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och med endast kort militär förvarning riktas mot vitala funktioner inom ett lands ledningssystem och totalförsvar.

överfallsdamm, fast damm med så låg höjd att vattnet kontinuerligt rinner över krönet.

överfallshjul, typ av vertikalt vattenhjul, där vattnet träffar skovlarna i hjulets övre periferi.

varg, äldre ulv, Canis lupus, art i familjen hunddjur.

ö`verfalla verb överföll överfallit överfallen överfallna, pres. överfaller ORDLED: över--fall-er SUBST.: överfallande; överfall

folkmordet på armenierna, massmord på den armeniska befolkningen i Osmanska riket, förövat av en inre krets inom det styrande ungturkiska partiet Kommittén för enhet och framsteg och dess medhjälpare 1915–17.

krig, användande av organiserat militärt våld för att nå politiska mål.

Dackefejden, ett efter ledaren Nils Dacke vanligt namn på det stora småländska upproret 1542–43.

Dacke, Nils, död 1543, småländsk bonde, ledare för det stora upproret mot Gustav Vasa 1542–43.