ö`verskrift subst. ~en ~er ORDLED: över--skrift-en

rubrik, parti i liturgiska böcker som innehåller ceremoniell anvisning och som traditionellt skrivs i rött, detta till skillnad från den egentliga texten i svart.

titer, koncentrationen av ett reagens i en titrervätska; jämför titreranalys.

titel, överskrift eller rubrik på större eller mindre dokument (bok, artikel) eller del därav.

titel, kategoribeteckning, använd i tilltal eller omtal jämte eller i stället för namnet, för att uttrycka yrke, utbildning, befattning, rang, grad m.m.

rubrik, ursprungligen en i rött målad initial, begynnelserad eller överskrift i en handskrift, sedermera överskrift i allmänhet och i synnerhet den i pressen använda överskrift som med avvikande grad och ibland typsnitt vill locka läsaren till brödtexten.

rubrik, inom juridiken den inledande delen av en dom eller ett beslut, där bl.a. parterna och saken anges, före domslut och domskäl (beslut och motivering).

tilde, portugisiska til, skrivtecken ( ~ ) som används i bl.a. spanskan och portugisiskan.

Psaltaren, en av Gamla Testamentets böcker.

Hebreerbrevet, Heb., skrift i Nya Testamentet.