konkurs, det rättsliga förfarande som används för att ta i anspråk skuldsatt persons eller företags samtliga tillgångar för en proportionell fördelning mellan alla fordringsägare med beaktande av eventuella förmånsrätter.

ordinär konkurs, i äldre konkurslagstiftning använd benämning på sådan konkurs där boets tillgångar räcker till viss utdelning.

utdelning i konkurs, den betalning som en borgenär faktiskt får ut för sin fordran vid gäldenärens konkurs.

försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning, brott som begås av en gäldenär som vid konkurs, vid skuldsanering enligt skuldsaneringslagen eller vid förhandling om offentligt ackord uppsåtligen eller av grov oaktsamhet förtiger tillgång, uppger obefintlig skuld eller lämnar annan sådan oriktig uppgift.

konkurs´ subst. ~en ~er ORDLED: kon-kurs-en

finanskrisen 2007–08, internationell finanskris.

konkurs`bevakning subst. ~en ~ar ORDLED: kon-kurs--be-vak-ning-en

konkurs`mässig adj. ~t ORDLED: kon-kurs-mäss-ig

konkurs`massa subst. ~n ORDLED: kon-kurs--mass-an

konkurs`realisation subst. ~en ~er ORDLED: kon-kurs--re-al-is-at-ion-en