-
bru`klig adj. ~t
ORDLED: bruk-lig
Svensk ordbok
-
bru`klighet subst. ~en
ORDLED: bruk-lig-het-en
Svensk ordbok
-
bru`ka verb ~de ~t
ORDLED: bruk-ar
SUBST.: brukande (till 1), brukning (till 1); bruk
Svensk ordbok
-
bruk subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: bruk-et
Svensk ordbok
-
små`brukare subst. ~n äv. småbrukarn, plur. ~, best. plur. småbrukarna
ORDLED: små--bruk-ar-en
Svensk ordbok
-
miss`brukare subst. ~n äv. missbrukarn, plur. ~, best. plur. missbrukarna
ORDLED: miss--bruk-ar-en
Svensk ordbok
-
far`mare subst. ~n äv. farmarn, plur. ~, best. plur. farmarna
ORDLED: farm-ar-en
Svensk ordbok
-
bru`ksdisponent subst. ~en ~er
ORDLED: bruks--dis-pon-ent-en
Svensk ordbok
-
bru`kspatron subst. ~en ~er
ORDLED: bruks--patr-on-en
Svensk ordbok
-
små`bruk subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en
ORDLED: små--bruk-et
Svensk ordbok