växtfärgning, färgning och mönstring av textilier med ur naturen utvunna färgämnen från växter och djur. Växtfärgning är känd från Asiens och Nordafrikas gamla kulturer, varifrån den nått Europa. Det äldsta exemplet härifrån är färgat ylletyg från bronsåldern.

Fenicierna utvecklade under årtusendet f.Kr. den svåra konsten att färga med purpur. Bland de romerska färgarna var purpurfärgarna de förnämsta. I Pompeji har man funnit purpurfärgerier med bevarade flaskor som innehöll färgämnen. Den dyrbara purpurn förlorade sin betydelse under medeltiden. I antikens Grekland

(80 av 592 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Katarina Ågren

Litteraturanvisning

Gösta Sandberg, Indigo: En bok om blå textilier ( 1986);
Gösta Sandberg, Purpur, koschenill, krapp: En bok om röda textilier ( 1994);
Gösta Sandberg & J. Sisefsky, Växtfärgning ( 5:e upplagan 1981).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, växtfärgning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/växtfärgning