(Fjärde Moseboken 6:24–26), används vanligen vid avslutningen av evangeliska och reformerta gudstjänster och ibland i romersk-katolska. Texten brukades ursprungligen i tempelkulten i det gamla Israel och sedan i synagogans gudstjänster. I kyrkan lästes den endast sporadiskt ända till 1500-talet, då reformatorerna tog upp den för mer regelbundet bruk.