bailiff
bailiff [beiʹlif] (engelska, av fornfranska baillif, av medeltidslatin *baiuliʹvus, av latin baiʹulus ’bärare’ [som yrke], ’förvaltare’), förr titel för en lägre engelsk ämbetsman, ungefär motsvarande fogde.
En bailiffs funktioner växlade beroende på i vems tjänst han stod. Bailiffer i den kungliga administrationen var underställda en sheriff och handlade rutinärenden. De kunde under kungen eller en länsherre förvalta ett hundred (ungefär det samma som ett svenskt härad).
Källangivelse