Traditionella antika genrer som historieskrivning, retorik och epigramdiktning levde vidare, samtidigt som nya tillkom: kyrkohistorien, som efter 500-talet integrerades i historieskrivningen, den kristna världskrönikan, som förenade profan historia med den på Bibeln grundade frälsningshistorien, hagiografin (helgonbiografin), som tjänade den religiösa uppbyggelsen men även hade stor litterär potential, samt den kristna