eld, intensiv omvandling av ett bränsles kemiska energi till ljus och värme i en flamma. Den kemiska process som frigör värmet, förbränningen, är en oxidation – dvs. bränslet förenar sig med syre till energifattigare kemiska föreningar (vanligen koldioxid och vatten).

Eldens flammor består

(43 av 307 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Eldens ekologiska roll

Många av jordens vegetationstyper förnyas helt eller delvis genom och efter eld. Dit hör barrskogarna, särskilt under extrema torrsomrar. Många tallskogar brinner naturligt (efter blixtnedslag) i genomsnitt en eller ett par gånger per sekel. Träd med tjock bark, t.ex. de flesta tallarter, överlever vanligen, om än med skador på tillväxtlagret (kambiet). Så uppstår s.k. brandljud (brandlyror), vilket är barklösa partier nedtill på stammen, vanliga efter markbränder. De mer ovanliga toppbränderna

(70 av 497 ord)

Eldens folklore

Eldens användning inom folklig tro och sed har i allmänhet hängt samman med den renande eller ontavvärjande (apotropeiska) effekt man tillskrivit den (jämför eldstad). Vid

(25 av 178 ord)

Elden från religionshistorisk synpunkt

Med sina lysande, värmande, renande och förgörande egenskaper har elden, utom sin praktiska användning, spelat stor roll – och gör det på många håll alltjämt – i religiös kult, i mytologi, sagor, sägner och symbolspråk. Altaret med sin ständiga eld och brännoffret, riterna omkring den husliga härden, den evigt brinnande lågan i bl.a. de gamla grekiska stadsstaternas rådhus och tändandet av den nya elden uttrycker på olika sätt en vördnad för elden själv (jämför elddyrkan). Den är, som i myten

(80 av 784 ord)

Medverkande

  • Carl-Martin Edsman
  • Hugo Sjörs
  • Jan-Öjvind Swahn
  • Ulf Norhammar

Litteraturanvisning

”Fire”, The Encyclopedia of Religion ( 1987);
C.-M. Edsman, Ignis Divinus ( 1949);
C.-M. Edsman, ”Nödelden”, Vestrogothica 1950;
C.-M. Edsman, ”Påskaftonens nya eld i Jerusalem”, Svenska Jerusalemsföreningens Tidskrift 1954, 1955, 1957.
Källangivelse
Nationalencyklopedin, eld. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/eld