Europa, jordens minsta världsdel efter Oceanien, utgörande 1/5 av kontinenten Eurasien; 10,6 miljoner km2 (cirka 7 procent av jordens yta), 745 miljoner invånare (2017). Från den nordligaste punkten (Nordkinn

(29 av 214 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Natur

(1 av 1 ord)

Landformer

Europa är en uppsplittrad kontinent. Ca 1/3 av landytan består av öar och halvöar, vilket ger kontinenten en mycket lång kust av varierande typ. Mer än hälften av Europa är lågland, vilket är en större andel än i någon annan världsdel.

Östeuropeiska slätten, från de baltiska staterna till Ural, är det största låglandsområdet. Det är ett flackt landskap (hälften ligger under 200 m ö.h.) med låga platåer, t.ex. Volgahöjderna och Valdajhöjderna, med fortsättning i Centralryska platån. Vid Kaspiska havet utbreder sig

(80 av 774 ord)

Berggrund och jordarter

Geologiskt sett bildar Europa en del av den eurasiska kontinenten och kännetecknas liksom Asien av en invecklad geologisk struktur och historia. Den komplicerade mosaiken orsakas av att Europa från en ringa början stegvis byggts upp av kontinentala fragment, mellan vilka marina sediment och havsbottenfragment pressats ihop.

De äldsta bergarterna finns i gammalt urberg i östra och norra Finland, i ryska Karelen och på Kolahalvön, med en ålder av mellan 2,5 och drygt 3 miljarder år. Till denna berggrund har successivt

(80 av 697 ord)

Jordmåner

Bergsjordmåner förekommer bl.a. i den skandinaviska fjällkedjan, Alperna och Karpaterna, men de har begränsad utbredning. Inte heller tundrajordmåner är vanliga. De förekommer dock

(23 av 163 ord)

Klimat

Europas läge mellan polcirkeln och vändkretsen medför att de mest förekommande klimaten blir av tempererad typ. I kustzonen utmed Barents hav finns polarklimat, och i medelhavsområdet är klimatet subtropiskt. Eftersom Europa utgör en halvö i Atlanten får dess västra del en starkt maritim prägel, medan den östligaste blir kontinental. Europas topografi medför inte några större hinder för luftmassor från havet att komma in ganska långt över kontinenten. Skandinaviska fjällkedjan åstadkommer dock en viss orografisk förstärkning av nederbörden på västsidan och

(80 av 594 ord)

Växtliv

Hela Europa räknas till det holarktiska florariket. Kustområdena vid Norra ishavet i nordligaste Skandinavien och Ryssland tillhör arktiska tundraregionen, som är artfattig och floristiskt homogen. De flesta arterna är antingen arktiska (ofta cirkumpolära) eller arktisk–alpina, det vill säga förekommer också i bergsområden längre söderut. Arktiskt cirkumpolära arter är till exempel snögräs och lappranunkel, arktisk–alpina bland andra purpurbräcka och isranunkel.

Den europeiska delen av boreala barrskogsbältet, tajgan (i Norden norra barrskogsregionen), omfattar Skandinavien söderut till ungefär Dalälven, nästan hela Finland och

(80 av 904 ord)

Djurliv

Europa utgör en del av den palearktiska faunaregionen och är sålunda ingen avgränsad djurgeografisk enhet. Faunan har mycket gemensamt med den i övriga Palearktis (Nordasien och Nordafrika) men också med den i Nordamerika; antalet endemiska arter och grupper är därför lågt jämfört med andra världsdelar. Det finns till exempel inte en enda endemisk familj av ryggradsdjur i Europa.

Djurlivet har, liksom vegetationen, kraftigt påverkats av kvartärtidens upprepade nedisningar. Under dessa tvingades flertalet djur att retirera i takt med att vegetationszonerna

(80 av 1343 ord)

Naturresurser

Europa har många, men ofta små, brytvärda förekomster för utvinning av metaller (jämför avsnittet Mineralproduktion). Järnmalmsförekomsterna är dock betydande. De största finns i Kryvyj Rih i Ukraina och i Kursk ca 500 km söder om Moskva. I Kursk finns en av världens största magnetiska anomalier, vilken indikerar

(47 av 334 ord)

Naturskydd

Runt om i Europa har det avsatts naturreservat och nationalparker till skydd för den ursprungliga faunan och floran. 2017 fanns det sammanlagt

(22 av 151 ord)

Demografiska förhållanden

Europa rymmer knappt 10 procent av jordens befolkning, fördelat på något

(11 av 35 ord)

Befolkningstillväxt

Den naturliga befolkningstillväxten är låg jämfört med övriga världsdelar och beräknades 2015 till i

(14 av 100 ord)

Befolkningstäthet

I genomsnitt har Europa en befolkningstäthet av 70 invånare per km2. Om man undantar de europeiska delarna av Ryska federationen och Turkiet är befolkningstätheten 100

(25 av 183 ord)

Migration

För tiden efter andra världskriget, då födelse- och dödstal stabiliserats på förhållandevis låga nivåer, har flyttningar till

(17 av 119 ord)

Urbanisering

Ett annat drag som har varit utmärkande för befolkningsflyttningarna i Europa sedan andra världskriget är rörelsen från landsbygd till stad. Urbaniseringsgraden i Europa varierar mellan 30 och 97 procent av respektive nations invånare. Länder med hög urbanisering är Belgien, Malta, Italien samt Storbritannien, Tyskland och Sverige. Lägst urbaniseringsgrad finns i Bosnien och Hercegovina, Albanien och Moldavien. Sättet att definiera tätort/glesbygd varierar emellertid länderna emellan, varför en jämförelse inte blir helt rättvisande. Europa har mer än 1/4 av världens miljonstäder, och

(80 av 593 ord)

Språk

Frågan om hur många språk som talas i Europa har inget entydigt svar. Vanligen räknar man med ett hundratal språk, men med en annan gränsdragning mellan ”språk” och ”dialekt” kan siffran åtminstone fördubblas. Härtill kommer ett okänt antal språk som talas av

(42 av 295 ord)

Religion

Europa har under de senaste tusen åren varit dominerat av kristendomen. Förkristna religioner

(13 av 86 ord)

Historisk översikt

Under de fyra första århundradena e.Kr. spreds kristendomen snabbt i medelhavsvärlden och blev på 390-talet det romerska rikets officiella religion. Redan tidigare hade kristendomen blivit statsreligion i Armenien och Georgien. I det romerska riket försvann kulten av de gamla grekiska och romerska gudarna. De keltiska och germanska folken norr om den romerska riksgränsen blev snart föremål för kristen mission, särskilt sedan frankerkungen Klodvig döpts 496. Frankerriket blev centrum för kristendomens vidare expansion, som nådde Norden under 800-talet genom Ansgar. Karolingernas

(80 av 737 ord)

Nuvarande läge

Den religiösa enhetlighet som fanns i många europeiska stater och som också kunde vara lagfäst (jämför cujus regio, ejus religio) har under 1900-talet bytts i en ökande pluralism genom invandrare och flyktingar. Sekulariseringen har också brutit många av de traditionella mönstren, och det är knappast meningsfullt längre att tala om ”katolska” eller ”protestantiska” länder. Kyrka och stat är

(58 av 410 ord)

Näringsliv

Från näringslivssynpunkt kan Europas länder delas in i tre områden beroende på om näringslivet domineras av jordbruk, industri eller servicenäringar. En viss överlappning mellan dessa områden förekommer. Det jordbruksdominerade Europa återfinns i de södra och östra delarna. Visserligen är det endast i tre länder – Albanien, Grekland och Moldavien– som jordbruket fortfarande är den största näringsgrenen (mätt i antalet sysselsatta), men i flera länder arbetar över en tiondel av arbetsstyrkan inom

(71 av 501 ord)

Jordbruk

En tredjedel av Europas landareal används för jordbruksändamål, och av denna yta upptas hälften av spannmålsodling. I jämförelse med världen i övrigt har Europa ett högt mekaniserat jordbruk, vilket innebär att förhållandevis få människor är sysselsatta inom denna sektor. Av arbetsstyrkan arbetar 13 % inom jordbruk (Ryska federationen undantagen), men denna andel varierar kraftigt från land till land. Högst relativt antal har Albanien, Moldavien, Grekland och Vitryssland med 60, 45, 18 respektive 17 %. Lägst andel har Storbritannien, Belgien, Nederländerna och Sverige

(80 av 684 ord)

Skogsbruk

Mer än 1/3 av Europas yta är täckt av skog. Störst

(11 av 60 ord)

Fiske

De viktigaste fiskenationerna är Ryska federationen, Norge, Danmark, Island och Spanien,

(11 av 51 ord)

Mineralproduktion

Europa (exklusive Ryska federationen) är jordens mineralfattigaste världsdel. De flesta mineral förekommer visserligen, men fyndigheterna är ofta små och föga brytvärda (jämför ovan, avsnittet Naturresurser). Ryska federationen, både den asiatiska och den europeiska delen, är däremot rik på mineral. De jämförelsevis stora tillgångarna på kol och järnmalm har varit en av de avgörande faktorerna för världsdelens industrilokalisering och urbanisering.

(59 av 419 ord)

Energi

Trots att Europa endast har 15 % av jordens befolkning förbrukas här över 40 % av de samlade energiresurserna. Endast Nordamerika har en högre energikonsumtion per capita. Kol var från industrialismens barndom fram till 1950-talet den klart viktigaste energikällan, och därmed även den viktigaste lokaliseringsfaktorn för industrin. Kolets

(46 av 326 ord)

Industri

Efter den industriella revolutionen kom Europas industri av transportskäl att koncentreras till de stora kolfyndigheterna. Kring kolfälten i Storbritannien, i Ruhrområdet, i Vallonien och i Saarområdet–Lorraine växte den europeiska industrins tidigaste kärnområden fram, följda av stora industriområden i Sachsen, norra Schlesien, södra Ukraina och Ural. Mindre men

(47 av 335 ord)

Handel

Handeln är av mycket stor betydelse i Europa. Europeiska stater är involverade i 2/3 av världens samlade internationella handel.

(19 av 132 ord)

Folkkultur

På den sönderskurna halvö som Europa utgör, från Atlanten i väster till Uralbergen och Kaspiska havet i öster, har de indoeuropeiska folken (keltiska, romanska, germanska, baltiska, slaviska m.fl.) haft en dominerande ställning, med långvariga kontakter till bl.a. två andra betydande folkgrupper i öster och norr, den finsk-ugriska (samer, finnar, kareler, ester, ungrare m.fl.) och den turkisk-tatariska. Den största utbredningen bland de indoeuropeiska folken i Europa har de germanska, romanska och slaviska folken. Viktiga förbindelseleder från det heterogena europeiska kulturområdet har

(80 av 891 ord)

Förhistoria

Tolkningarna av det enorma förhistoriska materialet från alla delar av Europa har ända till nyligen dominerats av föreställningen att de väsentliga framstegen i mänsklighetens historia haft sitt ursprung

(28 av 200 ord)

Paleolitikum

De äldsta arkeologiskt kända boplatserna i Europa är en grottboplats vid Atapuerca i norra Spanien, som kan vara drygt 800 000 år gammal, och en något mer än 700 000 år gammal tuffövertäckt boplats vid Isernia sydöst om Rom. De äldsta, svårbestämda, fynden av

(42 av 295 ord)

Mesolitikum

Efter några svängningar i klimatet försvann den sammanhängande inlandsisen omkring 8000 f.Kr., och djur- och växtvärld

(16 av 108 ord)

Neolitikum

Odlingen började spridas från Främre Orienten till Balkan ca 7000 f.Kr. Det kan ha skett genom att odlare flyttade mot nordväst, en kolonisation, men också genom att kunskapen och utsädet på något sätt fördes vidare utan folkförflyttningar. I förstnämnda fallet förde folket även med sig nya seder och bruk och sitt språk. Så märks i sydöstra Europa en tydlig anknytning till Främre

(62 av 439 ord)

Bronsåldern

Övergången till bronsåldern under det tredje årtusendet f.Kr. bygger på den yngre stenålderns och kopparstenålderns betydande samhällsutveckling, befolkningstillväxt och tekniska utveckling, allt märkbart i t.ex. henge-monumenten i södra England såsom Avebury och Stonehenge. De interna faktorernas roll förefaller att vara avgörande i både västra, mellersta och östra

(47 av 330 ord)

Järnåldern

Den keltiska latènekulturen behärskade under århundradena före Kr.f. området från de brittiska öarna till Karpaterna. I Mellan- och Västeuropa anlades från och med 200-talet f.Kr. stadsliknande samhällen (jämför oppidum) som kan vara vidsträckta, t.ex. Manching i Bayern. Handeln var viktig, och myntningen togs

(43 av 302 ord)

Historia

Uppfattningen om Europa som en kulturell gemenskap, möjlig att avgränsa gentemot Asien och Afrika, har vuxit fram först i förhållandevis modern tid men har sina rötter långt tillbaka i historisk tid. I kulturellt hänseende har Europa inte haft någon tydlig gräns mot Asien i öster, och Medelhavet i söder var snarare ett centrum och en förbindelseled för närbesläktade kulturer. Europa var under historisk tid öppet för migrationsströmmar och kulturella impulser österifrån. Till skillnad från de tidigare utvecklade högkulturerna vid exempelvis

(80 av 3421 ord)

Medverkande

  • Arne Strid
  • Evert Baudou
  • Jan Bergström
  • Jens Möller
  • Margit Werner
  • Nils Storå
  • Per Beskow
  • Ronnie Liljegren
  • Sven Behrens
  • Sven Tägil
  • Tomas Germundsson
  • Ulf Gärdenfors
  • Östen Dahl

Litteraturanvisning

Landformer:
”Europa” i H.W:son Ahlmann (utgivare), Allmän Världsgeografi 3 (1968);
C. Embleton (utgivare), Geomorphology of Europe (1983);
A. Hanle (utgivare), Meyers Enzyklopädie der Erde 3 (1983).
Berggrund och jordarter:
R. Brinkmann, Geologic Evolution of Europe (1969);
P. Cattermole & P. Moore, The Story of the Earth (1985).
Klimat:
J. Blüthgen, Allgemeine Klimageographie (1964);
G.H. Liljequist, Jordens klimat (1975).
Växtliv:
M. Fries & E. Hultén, Atlas of North European Vascular Plants 1–3 (1986);
O. Gjærevoll, Plantegeografi (1973);
E. Hultén, Atlas över växternas utbredning i Norden (2:a upplagan 1971);
T.G. Tutin m.fl. (utgivare), Flora Europaea 1–5 (1964–80);
H. Walter, Die Vegetation der Erde in öko-physiologischer Betrachtung. Band 2. Die gemässigten und arktischen Zonen (1968).
Djurliv:
D. Botting, Europas vildmarker (1982);
K. Curry-Lindahl, Jordens kontinenter: Europas Natur (1965);
R.F.A. Grimmett & T.A. Jones (utgivare), Important Bird Areas in Europe (1989);
Tage Nilsson, The Pleistocene. Geology and Life in the Quaternary Ice Age (1983).
Naturresurser:
D.R. Derry, World Atlas of Geology and Mineral Deposits (1980);
Generalstabens Litografiska Anstalt (utgivare), Jordens Naturtillgångar (1980);
N. Myers (utgivare), Gaia’s atlas om jorden (1985).
Demografiska förhållanden:
Stadsregioner i Europa, Statens offentliga utredningar 1990:34.
Religion:
”Abendland” respektive ”Europa”, Theologische Realenzyklopädie 1 (1977) respektive 10 (1982);
O. Chadwick, The Secularization of the European Mind in the Nineteenth Century (1990);
C. Dawson, Religion and the Rise of Western Culture (1950);
F. Heer, Aufgang Europas (1949);
F. Heer, Europäische Geistesgeschichte (1953);
H. Mol (utgivare), Western Religion (1972).
Näringsliv:
H. Clout m.fl., Western Europe: Geographical Perspectives (1989);
G.W. Hoffmann (utgivare), Europe in the 1990s: A Geographical Analysis (1989);
D.S. Rugg, Eastern Europe (1985).
Folkkultur:
Robert T. Anderson, Traditional Europe (1971);
P. Burke, Folklig kultur i Europa 1500–1800 (svensk översättning 1983);
I. Talve, ”Über die kulturellen Kontakte der Ostseefinnen”, Ethnologia Fennica 1989.
Förhistoria:
T. Champion m.fl., Prehistoric Europe (1984);
A. Hagen, ”Historiens rötter”, Bonniers Världshistoria 1 (1982);
R. & G. Håland, ”I begynnelsen”, Bra Böckers Världshistoria 1 (1983);
K. Randsborg, The First Millennium AD in Europe and the Mediterranean (1991).
Historia:
The New Cambridge Modern History 1–13 (1957–79);
H. Boll-Johansen & M. Harbsmeier, Europas opdagelse: Historien om en idé (1988);
P. Dukes, A History of Europe 1648–1948: The Arrival, the Rise, the Fall (1985);
K. Gerner, Centraleuropas historia (1997);
Th.S. Hamerow, The Birth of a New Europe: State and Society in the Nineteenth Century (1983);
D. Harrison, Krigarnas och helgonens tid: Västeuropas historia 400–800 e.Kr. (1999);
H.G. Koenigsberger & A. Briggs, A History of Europe 1 (1987);
Th. Schieder (utgivare), Handbuch der Europäischen Geschichte 1–7 (1968–87);
L.C. Tihany, A History of Middle Europe: From the Earliest Times to the Age of the World Wars (1976);
S. Tägil (utgivare), Europa: Historiens återkomst (3:e upplagan 1998);
W. Wallace (utgivare), The Dynamics of European Integration (1990);
Ph. Wolff, The Awakening of Europe (1968);
A. Wood, Europe 1815–1960 (2:a upplagan 1984).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Europa. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/europa