oppidum
oʹppidum (latin, '(befäst) småstad'), befäst järnåldersbosättning av stadsliknande karaktär, oftast högt belägen.
Ordet används bland annat av Caesar för att beteckna gallernas boplatser. Oppida anlades från 600-talet f.Kr. i hallstattkulturens och senare i latènekulturens områden (jämför Heuneburg och Manching). Myntprägling (efter grekiska förebilder) och glastillverkning var av stor betydelse för handeln i dessa centra.
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Källangivelse