Europeiska unionen, EU, benämning på det sedan 1 november 1993 enligt Unionsfördraget (Maastrichtfördraget) fördjupade och utvidgade samarbetet mellan europeiska stater (28 stater från och med 2013). Staterna är Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland (tidigare Västtyskland) sedan 1952, Danmark, Irland och Storbritannien sedan 1973,

(44 av 311 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Framväxten

Tanken på organiserat samarbete mellan de europeiska staterna väcktes på allvar under mellankrigstiden, men först efter andra världskrigets slut kom de att konkretiseras. Två huvudriktningar framträdde i detta arbete. Vissa stater önskade att de europeiska staterna skulle ta vara

(39 av 275 ord)

Romfördraget

Effekterna av samarbetet inom Kol- och stålgemenskapen bedömdes som så goda att en utvidgning av samarbetet tidigt började planeras. Nästa steg togs 1957, då man genom att underteckna Romfördraget upprättade dels Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC), dels Europeiska kärnenergigemenskapen (EURATOM). Efter en administrativ reform

(43 av 307 ord)

Utvidgning och fördjupat samarbete

Samarbetet inom de tre nämnda områdena visade sig tidigt attraktivt även för andra stater än de sex ursprungliga. Under 1960-talet fördes förhandlingar i flera omgångar med EFTA-staterna, dock utan att de ledde till något avgörande. Huvudmotsättningen stod mellan ”europeanister”, företrädda främst av Frankrike, vilka ville fördjupa det västeuropeiska samarbetet utan att ta särskild hänsyn till relationerna till USA – främst inom det militära området – och ”atlantister”, företrädda av Storbritannien, vilka ville behålla de starka politiska, ekonomiska och militära

(79 av 660 ord)

Unionsfördraget

Diskussionerna om fördjupning av samarbetet ledde fram till en regeringskonferens som hölls 1991 i den nederländska staden Maastricht (se Unionsfördraget). Efter tidvis ganska stormiga debatter lyckades man enas om ett nytt fördrag om en europeisk union. Huvuddragen i denna var att det tidigare EG-samarbetet skulle

(45 av 318 ord)

Amsterdamfördraget

När stats- och regeringscheferna i juni 1997 möttes i Amsterdam hade två av de ledande EU-länderna hållit allmänna val. I båda fallen hade dessa resulterat i maktskifte. I Storbritannien tog labourledaren Tony Blair över som premiärminister, och i Frankrike blev socialistledaren Lionel Jospin ny regeringschef. I det franska fallet förväntades regeringsskiftet inte leda till några större förändringar i landets EU-politik. Däremot var förväntningarna högre på den nya brittiska regeringen.

Slutförhandlingarna

(67 av 477 ord)

Utvidgning österut

I handlingsprogrammet Agenda 2000 (1997) lade kommissionen fram förslag om hur EU borde förbereda sig för utvidgningen. År 1998 inleddes förhandlingar om medlemskap i EU

(24 av 169 ord)

Nicefördraget och Framtidskonventet

När regeringsförhandlingarna inför nästa fördrag inleddes våren 2000 var hela Europa pressat av fortsatt frånvaro av tecken på ekonomisk återhämtning. I flera medlemsländer ledde vikande sysselsättningsnivå och nedskärningar i den offentliga

(30 av 214 ord)

Lissabonfördraget

Vid Europeiska rådets möte i juni 2004 nåddes överenskommelse om ett förslag till konstitutionellt fördrag för EU. Efter det att texten bearbetats

(22 av 151 ord)

Institutioner och beslutsfattande inom EU

Till sin uppbyggnad kan EU i många stycken liknas vid en stat, men den är egentligen en speciell och mycket komplex organisation. Den bygger på

(25 av 175 ord)

Fördragen

EU:s institutionella struktur liksom de olika organens sammansättning och kompetens finns reglerade i ett antal fördrag som medlemsländerna med enhällighet antagit:

Fördraget om upprättande av 

(25 av 176 ord)

EU:s institutioner

Europeiska rådet, som består av medlemsländernas stats- och regeringschefer samt ordföranden i Europeiska kommissionen. Vid mötena deltar också utrikesministrarna och ytterligare en medlem av kommissionen. Ordförandeskapet växlar halvårsvis mellan medlemsländerna. Det är EU:s organ för att hantera övergripande, långsiktiga frågor av policykaraktär (till exempel nya fördrag) och lösa konflikter av mer principiell betydelse. Resultaten från dessa möten, som normalt hålls fyra gånger per år, presenteras som

(66 av 469 ord)

Språk och beslutsfattande

Inom EU används 24 officiella språk: bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, iriska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska. Officiella texter publiceras på samtliga språk, men i det dagliga arbetet dominerar franska och engelska.

Huvudprincipen för beslutsfattandet inom EU är att Europeiska kommissionen (Kommissionen) tar initiativ till att utarbeta förslag till ny lagstiftning. Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén

(70 av 495 ord)

Brexit

Den 23 juni 2016 folkomröstade Storbritannien om huruvida landet skulle fortsätta vara med i

(14 av 93 ord)

Medverkande

  • Rutger Lindahl
  • Sigrid Melchior
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Europeiska unionen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/europeiska-unionen