Europeiska unionen, EU, benämning på det sedan 1 november 1993 enligt Unionsfördraget (Maastrichtfördraget) fördjupade och utvidgade samarbetet mellan europeiska stater (28 stater från och med 2013). Staterna är Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland (tidigare Västtyskland) sedan 1952, Danmark, Irland och Storbritannien sedan 1973,

(44 av 311 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Framväxten

Tanken på organiserat samarbete mellan de europeiska staterna väcktes på allvar under mellankrigstiden, men först efter andra världskrigets slut kom de att konkretiseras. Två huvudriktningar framträdde i detta arbete. Vissa stater önskade att de europeiska staterna skulle ta vara på ”den historiska möjligheten” och bilda en europeisk federation (Europas förenta stater). Andra ville öka samarbetet, men låta detta grundas på mellanstatliga avtal. Resultatet blev en kompromiss. Samarbetet skulle bygga på frivilliga avtal mellan suveräna stater, vilka inom vissa utvalda områden

(80 av 2570 ord)

Institutioner och beslutsfattande inom EU

Till sin uppbyggnad kan EU i många stycken liknas vid en stat, men den är egentligen en speciell och mycket komplex organisation. Den bygger på en bas av mellanstatlighet men med starka inslag av överstatlighet. Organisationen undergår ständigt förändring. Institutioner och beslutsprocesser är föremål för konstant prövning, och det råder i många fall olika mening mellan medlemsländerna när det gäller både institutionernas sammansättning och deras beslutskompetens. EU har ett stort och växande inflytande över samhällsutvecklingen i Europa. Alltfler frågor som

(80 av 1333 ord)

Brexit

Den 23 juni 2016 folkomröstade Storbritannien om huruvida landet skulle fortsätta vara med i EU eller inte. 52 procent röstade för att lämna

(23 av 163 ord)

Medverkande

  • Rutger Lindahl
  • Sigrid Melchior
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Europeiska unionen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/europeiska-unionen