film (engelska, egentligen: ’hinna’, ’tunt skikt’), sammanhängande skildring eller berättelse inspelad

(11 av 35 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Filmens födelse

Filmens tillkomst var resultatet av en lång process som pågick under större delen av 1800-talet. Många vetenskapsmän och uppfinnare ägnade sig åt att framställa rörliga bilder genom att utnyttja det mänskliga ögats tröghet. Man förbättrade både den flera hundra år gamla metoden för ljusbildsprojektion och den nyligen uppfunna fototekniken. När man slutligen lyckades kombinera dessa med hjälp av nya arbetsmetoder och material hade de tekniska förutsättningarna för filmen skapats.

Den sedan antiken kända egenskapen hos det mänskliga ögat att för

(80 av 642 ord)

Filmens tekniska utveckling

Under 1900-talets första decennium gjordes många tekniska förbättringar av kameror och projektorer. En standard för filmbredd och perforering infördes 1909. Man valde filmbredden 35 mm och fyra perforeringshål på vardera sidan om bildrutan enligt Edisons modell. Emulsionen på den tidiga svartvita råfilmen, ibland kallad monokromatisk film, hade hög kontrast och återgav blå och gröna färger i olika gråtoner medan rött och gult blev svart. Det ser man i exempelvis journalfilmer från olympiska spelen i Stockholms 1912, där den svenska flaggan ser

(80 av 2259 ord)

Filmmaterialet

35 mm-filmen, som infördes av Edison, har i stort sett varit oförändrad under filmens hela historia. Filmens basmaterial har dock moderniserats och bildens placering på filmytan anpassats till olika bildformat.

De höga kostnaderna för 35 mm-film gjorde att man tidigt provade andra format för amatörfilm, skol- och beställningsfilm. Det

(47 av 335 ord)

Filmens uttrycksmedel

En film är uppbyggd av filmscener som är hopfogade till sekvenser. Filmscenen kan liknas vid en mening i en bok medan sekvensen motsvarar ett kapitel. En sekvens består vanligen av en rad scener som utspelas antingen i en och samma miljö eller i obruten tidsföljd. I manuskript och inspelningsplanering anges olika bildutsnitt. En miljöskildrande bild, där skådespelarna upptar en mindre del, kallas totalbild. I en helbild upptar människan minst 3/4 av bildhöjden. En halvbild visar människan från midjan och uppåt,

(80 av 601 ord)

Filmkonstens utveckling

När den rörliga bilden introducerades under 1890-talet skedde det ungefär samtidigt i flera länder, bl.a. Frankrike, USA och Japan. Det nya bildmediet kom som ett svar på epokens allmänna teknikvurm och framstegstro. Dess konstnärliga potential var till en början mindre uppmärksammad än dess praktiska möjligheter. Filmprojektorn blev en i raden av sensationella uppfinningar – ångkraft, telegrafi och elektriskt ljus – som bidrog till en förändrad världsbild. Rörliga bilder var samtidigt en förväntad utveckling av 1800-talets stora bildmedium, fotografiet. Förevisningen av

(80 av 3692 ord)

Filmproduktion

Produktion av spelfilm är en kostsam verksamhet. Många svenska filmer finansieras därför genom samproduktion mellan flera olika bolag, och flertalet filmer får också stöd från Svenska Filminstitutet; jämför filmbranschen.

För att kostnaderna ska hållas på en rimlig nivå måste filmen förberedas noggrant. Planeringsskedet kan i många fall vara längre än själva inspelningen. Produktionsledare, regissör, scenograf och fotograf anställs tidigt för rekognoscering av inspelningsplatser, planering av studiobyggen samt skådespelarval med eventuell provfilmning. En detaljerad inspelningsplan utarbetas, som tar hänsyn till skådespelarnas

(80 av 811 ord)

Medverkande

  • Michael Tapper
  • Roland Sterner
  • Örjan Roth-Lindberg

Litteraturanvisning

Filmens födelse:
J.L. Fell, Film and the Narrative Tradition ( 1974);
C. Musser, Before the Nickelodeon ( 1991);
J. Ristow, Vom Geisterbild zum Breitwandfilm ( 1986);
P.C. Usai, Silent Cinema: An Introduction ( 2000);
R. Waldekranz, Så föddes filmen ( 1976).
Filmens tekniska utveckling:
R. Fielding, The Technological History of Motion Pictures and Television ( 1984);
S. Neale, Cinema and Technology: Image, Sound, Colour ( 1985);
B. Salt, Film Style and Technology: History and Analysis (2:a upplagan 1992).
Filmens uttrycksmedel:
D. Bordwell & K. Thompson, Film Art: An Introduction ( 8:e upplagan 2008).
Filmkonstens utveckling:
D. Bordwell, Narration in the Fiction Film ( 1985);
D. Bordwell, The Way Hollywood Tells It ( 2006);
D. Bordwell & K. Thompson, Film History: An Introduction (3:e upplagan 2009);
D. Gomery, Movie History: A Survey ( 1991);
R. Kolker, Film, Form and Culture ( 2002);
R. Waldekranz, Filmens historia 1–3 (1985–95).
Teknisk filmproduktion:
S. Bernstein, Film Production ( 2:a upplagan 1994);
B. Brown, Cinematography: Theory and Practice ( 2002);
M. Cooke, A History of Film Music ( 2008);
R.W. Haines, Technicolor Movies: The History of Dye Transfer Printing ( 2003);
K. Malkiewicz, Cinematography ( 2:a upplagan 1989);
W. Murch, In the Blink of an Eye: A Perspective on Film Editing (2:a upplagan 2001);
D. Neumann, Film Architecture ( 1996);
K. Reisz & G. Millar, The Technique of Film Editing (2:uppl. 1974);
R. Rickitt, Special Effects: The History and Technique ( 2006);
D. Sonnenschein, Sound Design ( 2001);
J. Wierzbicki, Film Music: A History ( 2009).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, film. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/film