fiskar, Piʹsces, sammanfattande benämning på vattenlevande, gälandande djur i klasserna pirålar, nejonögon, broskfiskar och benfiskar. Innebörden i ordet

(18 av 125 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Utvecklingshistoria

De utvecklingshistoriskt mest ursprungliga fiskar som existerar i dag är rundmunnarna, dvs. klasserna pirålar och nejonögon med 39 respektive 41 kända arter. Pirålar saknar ryggkotor och räknas utvecklingshistoriskt som systergrupp till övriga ryggradsdjur. Nejonögon har rudimentära ryggkotor av brosk och anses vara systergrupp till käkförsedda ryggradsdjur.

De tidigaste rundmunnarna, pansarpirålar och pansarnejonögon, var små fiskar, sällan mer än 15 cm långa, och

(62 av 441 ord)

Nutida fiskar

Fiskarna omfattar ca 21 800 kända arter, och uppskattningar anger det faktiskt existerande antalet

(13 av 90 ord)

Utseende

De minsta fiskarterna blir omkring 1 cm långa; allra minst är atomstubb (upp till 10,2 mm). Sveriges minsta fiskart är simpstubb, som blir 39 mm lång. Den största nu levande fisken är valhaj, som rapporteras kunna bli upp till 18 m lång (13,7 m har uppmätts). Den största sötvattensfisken är mal (5 m), som också finns i Sverige. Den största fisken

(58 av 411 ord)

Anatomi

Fiskarnas inre skelett utgörs av brosk eller ben. Det uppdelas i skallen (neurokraniet; omsluter hjärnan), gälbågsskelettet (visceralkraniet; utgörs av gälbågar och därur avledda element,

(24 av 170 ord)

Andning

Vatten innehåller mycket små mängder löst syre, endast 1/30 av luftens syrehalt. Detta ställer krav på att det hos fiskar finns

(21 av 149 ord)

Cirkulationen

Cirkulationen är sluten. Brosk- och benfiskar har i strupområdet ett hjärta, som består av vensäck, förmak och kammare, samt en hjärtbulb av varierande byggnad. Från hjärtat pumpas blodet via gälartärer till gälarna, varifrån andra artärer för

(36 av 256 ord)

Flytförmågan

Flytförmågan i vatten har betydelse för fiskens möjlighet att hålla sig kvar på ett visst djup. Neutral flytförmåga innebär minsta nödvändiga energiåtgång och åstadkommes på olika sätt. Hajar saknar simblåsa och kan

(32 av 222 ord)

Temperatur

Fiskar är ektoterma, dvs. de har ungefär samma temperatur som omgivningen, och är som regel anpassade för ett begränsat temperaturområde.

(20 av 141 ord)

Nervsystem

Hjärnan är liksom hos andra ryggradsdjur uppdelad i distinkta regioner. Lillhjärnan saknas

(12 av 84 ord)

Sinnen

Fiskarna orienterar sig i huvudsak med hjälp av syn, hörsel, sidolinjesystemet, elektroreceptorer, lukt och smak.

Syn. Fiskar är genomgående närsynta. Fiskögat utmärks av att linsen inte kan ändra form och att hornhinnan är jämntjock. Linsen buktar ut genom iris, och hela ögat är vanligtvis något utstående (glosögon). Ackommodationen sker genom att linsen flyttas av muskulaturen. Fiskarnas förmåga att urskilja färger varierar med livsmiljön och är bäst utvecklad hos arter som lever i klara, grunda vatten.

Ljud fortplantas 4,8 gånger

(79 av 563 ord)

Färger

Fiskarnas färger utgörs dels av pigmentfärger (rött, gult, brunt och svart), dels av strukturfärger. Pigmenten finns i särskilda celler, kromatoforer. Genom reglering av pigmentkornens läge i

(26 av 180 ord)

Fortplantning

De flesta fiskar är tvåkönade och lägger ägg (romkorn) som befruktas utanför honans kropp (ovipari). Många olika anpassningar syftar till att säkra överlevnaden hos äggen, vilkas utveckling tar från någon dag upp till ett halvår, beroende på art. Många pelagiska marina fiskar

(42 av 298 ord)

Föda

Fiskarnas föda innefattar växter, protozoer, ryggradslösa djur och andra fiskar. Insekter är en viktig föda för vissa sötvattensfiskar. Växtätarna är relativt få och håller sig vanligtvis till fastsittande alger eller växtplankton, eftersom högre växter är mindre allmänna i vatten än på land och växter dessutom har ett lågt energivärde.

(49 av 348 ord)

Fiskar på land

Fiskarnas hud och gälar tål inte uttorkning. Vissa arter förflyttar sig dock regelbundet på land. Sådana är t.ex. ål, som ibland

(21 av 144 ord)

Havsfiskar

Omkring 70 % av jordens yta upptas av hav, men bara 58 % av jordens fiskarter är marina. De som lever i öppna havets ytvatten (epipelagiska fiskar) utgör

(26 av 184 ord)

Kustvattensfiskar

De grunda kustvattnen hyser drygt 45 % av världens fiskarter. Det är i synnerhet korallreven som är artrika, särskilt med avseende på taggfeniga fiskar. Andra miljöer

(25 av 172 ord)

Vandring

De flesta fiskar företar någon form av vandring, till lekplatser eller födoområden. Pelagiska fiskar kan t.ex. följa bytesorganismernas

(18 av 124 ord)

Sötvattensfiskar

Sötvattensfiskarna, som utgör 41 % av världens fiskarter, är förhållandevis många med tanke på att sötvattnen utgör bara 1 % av den yta på jorden som är vatten. Merparten är ostariofyser, t.ex. karpfiskar, malar

(32 av 224 ord)

Sveriges fiskfauna

Den svenska sötvattensfiskfaunan omfattar 40 rena sötvattensfiskarter och ytterligare tolv arter som också förekommer i marin miljö. Under den senaste istiden var Skandinavien istäckt. Runt den smältande isen levde arktiska fiskar, t.ex. hornsimpa, rödingar och sikfiskar. När isen smält och landet höjt sig blev några sådana arter kvar, som ishavsrelikter.

(50 av 355 ord)

Farliga fiskar?

Fiskar är sällan farliga för människor. Få rovfiskar, bland dem särskilt några hajarter, kan attackera människor.

(16 av 114 ord)

Sjukdomar

Nedan beskrivs sjukdomar hos viltlevande och odlade fiskar; för sjukdomar hos akvariefisk, se akvarium. Precis som jämnvarma djur har fiskar ett immunförsvar som skyddar

(24 av 169 ord)

Virussjukdomar

Viral hemorragisk septikemi (VHS, Egtvedssjuka) orsakas av ett rhabdovirus och kan förekomma hos regnbåge, öring, harr, piggvar och gädda. Viruset har också påvisats hos strömming, torsk, kolja och skarpsill, men då utan sjukdomssymtom. Symtomen är förändrat beteende och onormalt simsätt. Blödningar i skelettmuskulaturen och de inre organen

(47 av 330 ord)

Bakteriella sjukdomar

Det finns flera bakteriella sjukdomar hos fiskar; här nämns några av de viktigaste. Renibakterios (bacterial kidney disease, BKD, bakteriell njurinflammation) kan förekomma hos såväl viltlevande som odlade laxfiskar i alla åldrar i både söt- och saltvatten. Den orsakas av bakteriearten Renibacteʹrium salmoninaʹrum, som överförs antingen från moderfisk till

(48 av 341 ord)

Parasitsjukdomar

De flesta parasiter orsakar ingen större skada i sitt värddjur. Emellertid kan parasiter ibland

(14 av 96 ord)

Svampsjukdomar

Svampsjukdomar är vanliga hos såväl vild som odlad fisk i alla åldrar. Den vanligaste svampinfektionen i sötvatten är saprolegnios, som orsakas av olika arter i svampsläktet

(26 av 180 ord)

Miljöorsakade sjukdomar

Fiskar är indikatorer på tillståndet i våra vattendrag. Vid förändringar i miljön som orsakar försämrad

(15 av 103 ord)

Överföring av smitta till människa

De flesta smittämnen som orsakar sjukdom hos fisk är med några få undantag inte överförbara till

(16 av 110 ord)

Utnyttjande

Fisk hör till människans basföda, och det rör sig då i huvudsak om fisk som fångas i fria vatten. Odling eller uppfödning av fisk i dammar är dock känd sedan den tidiga antiken. Under 1960- och 70-talen bedrevs ett mycket hårt fiske, som överexploaterade de rikare fiskevattnen i nordliga hav, samtidigt som föroreningar

(53 av 373 ord)

Hot

Hotet mot fiskarna utgörs inte enbart av överfiske på bred front.

(11 av 78 ord)

Medverkande

  • Anders Hellström
  • Bo Fernholm
  • Nils-Arvid Bringéus
  • Sven O. Kullander

Litteraturanvisning

K. Curry-Lindahl, Våra fiskar ( 1985);
P. Forbes (utgivare), Jordens djur 10 ( svensk översättning 1986);
P.B. Moyle & J.J. Cech Jr, Fishes: An Introduction to Ichthyology ( 2:a upplagan 1988);
Joseph S. Nelson, Fishes of the World ( 3:e upplagan 1994).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, fiskar. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fiskar