gjutjärn, järn med hög kolhalt (2–4 %) som används för framställning av järngjutgods. Kolet kan förekomma i olika form i strukturen. Man skiljer mellan gråjärn med fjällig grafit, segjärn med kulformig grafit och aducerjärn med grafitnästen. I vitt gjutjärn är kolet bundet till järn som cementit, Fe3C. Råvaror vid tillverkning av gjutjärn är råjärn eller tackjärn,

(55 av 402 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historik

Gjutjärn började användas i Kina redan för 2 500 år sedan, men i Europa liksom i Sverige skedde detta först under senare delen av medeltiden, då ugnar utvecklats,

(27 av 187 ord)

Medverkande

  • Britt Tunander
  • Lars Villner

Litteraturanvisning

M. Fritz & B. Berglund, Gjutjärnets tidsålder 1–2 ( 1989);
Ingemar Svensson, Gjuteriteknik ( 1990).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, gjutjärn. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/gjutjärn