grekiska, språk som bildar en egen gren av den indoeuropeiska språkfamiljen. Grekiska har talats i Grekland sedan mitten av andra årtusendet f.Kr. och

(23 av 158 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historia

Grekiska är belagd i Grekland genom bevarade texter från ca 1200 f.Kr. Trots att det är ett centumspråk (se

(19 av 131 ord)

Antiken

Grekiska var under antiken splittrad på ett stort antal dialekter. Dessa sammanförs i fyra grupper: joniska, aioliska (eoliska), arkadisk-cypriska och västgrekiska (med undergrupperna doriska och nordvästgrekiska). Dialekterna användes både som lokala umgänges- och förvaltningsspråk och som överregionala litteraturspråk. Typiskt för språksituationen inom litteraturen var att de olika litteraturgenrerna använde sinsemellan

(50 av 354 ord)

Bysantinsk och osmansk tid

Grekiska var det dominerande språket i det bysantinska riket. Den levde vidare efter Konstantinopels fall och blev ett sammanhållande band för greker inom och utom Osmanska riket. Språkområdet inskränktes

(29 av 205 ord)

1800-talet

Behovet av ett nationalspråk blev starkare i slutet av 1700-talet, då den grekiska nationalkänslan stärktes, och i synnerhet då kampen mot det osmanska riket började på 1820-talet. De förslag till lösningar som framlades avspeglar olika folkgruppers oförenliga intressen. Den grekiska adeln i Konstantinopel, vilken hade ekonomisk och diplomatisk makt, använde sig av den lärda varianten av språket.

(57 av 405 ord)

1900-talet

Dimotikin vann dock så småningom terräng. År 1917 antogs den som undervisningsspråk i folkskolan, och då utgavs de första läroböckerna i denna

(22 av 156 ord)

Grekiskans struktur

(1 av 1 ord)

Ljudsystem

I den klassiska attiskan var långa och korta vokaler skilda fonem. Dialekten hade sju långa ([i: e: ɛ: a: o: u: y:]) och fem korta ([i e

(27 av 189 ord)

Formlära

Klassisk grekiska är ett flekterande språk med rikt formsystem. Substantiv, adjektiv och pronomen har tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Antalet kasus är fem: nominativ, genitiv, dativ, ackusativ och vokativ; dessutom finns rester av urindoeuropeiskans lokativ, instrumentalis och ablativ. Av numerus finns förutom singularis och pluralis även dualis, ’tvåtal’, men detta försvann ur det levande språket senast på

(58 av 410 ord)

Syntax

Satsbyggnaden präglas i klassisk grekiska av det rika formsystemet. Rena kasusformer har samma

(13 av 88 ord)

Ordförråd

De greker som invandrade under bronsåldern hade ett ordförråd som huvudsakligen var baserat på indoeuropeiska ordrötter. Under bronsåldern och den tidiga järnåldern berikades detta med ett stort antal lånord. Flera av dem kom från de anatoliska och de semitiska språken, främst feniciska. Andra var s.k. kulturord, som är gemensamma för flera språk i området men av okänt

(57 av 403 ord)

Skrift

Från ca 1200 f.Kr. finns grekiska texter bevarade, skrivna med en stavelseskrift med ca 90 tecken kallad linear B. På Cypern användes en liknande stavelseskrift till ca 200 f.Kr. Kanske redan på 900-talet och senast ca 750 f.Kr. övertog och utvecklade grekerna den feniciska skriften,

(45 av 318 ord)

Grekiskundervisning i Sverige

Den klassiska grekiskan kallas som skol- och universitetsämne enbart grekiska. Den hade en stark ställning i den gamla lärdomsskolan. I de svenska gymnasierna var grekiska obligatoriskt ämne 1611–1856. De följande skolreformerna har successivt försvagat dess

(34 av 242 ord)

Medverkande

  • Jerker Blomqvist
  • Vassilios Sabatakakis

Litteraturanvisning

Källangivelse
Nationalencyklopedin, grekiska. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/grekiska