kärnvapenstrategi, militär strategi vilken omfattar planläggning av en kärnvapenarsenal som ett militärt medel för säkerhetspolitiska målsättningar. 

Kärnvapen innehades först av USA 1945 (se Manhattanprojektet) och från 1949 också av Sovjetunionen och kom därför att bli det kalla krigets vapen par excellence. Europa var huvudskådeplatsen för kalla kriget, och mycket av kärnvapenstrategin kretsade kring den militärpolitiska situationen i Europa. 

Kärnvapenstrategier i denna bipolära maktordning är mer utförligt studerade och utforskade än kärnvapenstrategier efter kalla krigets terrorbalans. De senare har i stället

(80 av 851 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Ulrika Möller

Litteraturanvisning

R. Aron, The Great Debate: Theories of Nuclear Strategy (engelsk översättning 1965);
B. Brodie, Strategy in the Missile Age (1959);
M. Bundy, Danger and Survival: Choices about the Bomb in the first Fifty Years (1988);
C. Chant & I. Hogg, Kärnvapenkriget: Vapnen, strategin, maktbalansen (svensk översättning 1984);
L. Freedman, The Evolution of Nuclear Strategy (2:a upplagan 1989);
H. Kahn, On Thermonuclear War (1960);
H. Kissinger, Nuclear Weapons and Foreign Policy (1957);
E.N. Luttwak, Strategy: The Logic of War and Peace (1987);
T. Schelling, The Strategy of Conflict (1960);
A. Wohlstetter, The Delicate Balance of Terror (1959).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kärnvapenstrategi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kärnvapenstrategi