kobolt
kobolt [ko:ʹ- eller ku:ʹ-] (av likabetydande tyska Kobalt, av Kobold ’tomte’,
(11 av 37 ord)Förekomst
Kobolt har en ganska låg medelhalt i jordskorpan, ca 29 g/ton. Den förekommer oftast som två- eller trevärda
(18 av 123 ord)Framställning och produktion
Kobolt erhålls oftast som biprodukt vid koppar- och nickelframställning. Koboltmetallurgin är mycket komplicerad och omfattar, beroende på malmtyp, separation genom rostnings-, laknings-
(22 av 156 ord)Egenskaper
I naturen finns kobolt som en enda stabil isotop med masstal 59. Ett antal radioaktiva isotoper är också kända. Metallen är i ren form stålgrå, glänsande, magnetisk och
(28 av 196 ord)Biologisk roll
Kobolt är livsnödvändigt för människa och djur genom att metallen ingår i
(12 av 79 ord)Yrkesmedicinsk betydelse
Yrkesmässig exponering för kobolt, t.ex. vid arbete med vissa cementsorter, kan
(11 av 53 ord)Legeringar
Kobolt har stor teknisk betydelse som legeringsmetall i högpresterande material. Ca 80 % av koboltproduktionen går till sådana ändamål.
Högtemperaturlegeringar med upp till 60 % kobolt samt krom, nickel
(29 av 188 ord)Andra användningsområden
Radioaktiva koboltisotoper, främst 60Co, som vid betasönderfall (halveringstid 5,3 år)
(10 av 61 ord)Föreningar
I sina föreningar är kobolt vanligen två- eller trevärd. I vissa nitrosyl- och karbonylföreningar är kobolt envärd. I enkla salter utan komplexbildare är kobolt(II)-föreningar stabilast, medan kobolt(III)-salter lätt reduceras och alltså verkar som starka oxidationsmedel. I komplexa föreningar är
(39 av 305 ord)Historik
Kobolthaltiga mineral har använts sedan årtusenden som blå färgpigment. Egyptiska glasyrer från 2600 f.Kr., persiska glaspärlor från 2300 f.Kr., kinesiska porslinsfärger från 1500 f.Kr. och grekiskt och romerskt glas innehåller alla blå koboltföreningar. Från 1500-talet använde europeiska
(37 av 263 ord)