kobolt [ko:ʹ- eller ku:ʹ-] (av likabetydande tyska Kobalt, av Kobold ’tomte’,

(11 av 37 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst

Kobolt har en ganska låg medelhalt i jordskorpan, ca 29 g/ton. Den förekommer oftast som två- eller

(17 av 118 ord)

Framställning och produktion

Kobolt erhålls oftast som biprodukt vid koppar- och nickelframställning. Koboltmetallurgin är mycket komplicerad och omfattar, beroende på malmtyp, separation genom rostnings-,

(21 av 149 ord)

Egenskaper

I naturen finns kobolt som en enda stabil isotop med masstal 59. Ett antal radioaktiva isotoper är också kända. Metallen är i ren form stålgrå, glänsande, magnetisk

(27 av 190 ord)

Biologisk roll

Kobolt är livsnödvändigt för människa och djur genom att metallen ingår i

(12 av 79 ord)

Yrkesmedicinsk betydelse

Yrkesmässig exponering för kobolt, t.ex. vid arbete med vissa cementsorter, kan

(11 av 51 ord)

Legeringar

Kobolt har stor teknisk betydelse som legeringsmetall i högpresterande material. Ca 80 % av koboltproduktionen går till sådana ändamål.

Högtemperaturlegeringar med upp till 60 % kobolt samt krom,

(26 av 179 ord)

Andra användningsområden

Radioaktiva koboltisotoper, främst 60Co, som vid betasönderfall (halveringstid 5,3 år)

(10 av 60 ord)

Föreningar

I sina föreningar är kobolt vanligen två- eller trevärd. I vissa nitrosyl- och karbonylföreningar är kobolt envärd. I enkla salter utan komplexbildare är kobolt(II)-för­eningar stabilast, medan kobolt(III)-sal­ter lätt reduceras och alltså verkar som starka oxidationsmedel. I komplexa föreningar är

(39 av 304 ord)

Historik

Kobolthaltiga mineral har använts sedan årtusenden som blå färgpigment. Egyptiska glasyrer från 2600 f.Kr., persiska glaspärlor från 2300 f.Kr., kinesiska porslinsfärger från 1500 f.Kr. och grekiskt och romerskt glas innehåller alla blå koboltföreningar. Från 1500-talet använde europeiska

(37 av 263 ord)

Medverkande

  • Bengt Öwall
  • Birgitta Haeger-Aronsen
  • Jörgen Malmquist
  • Lars Ivar Elding
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kobolt. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kobolt