kriminalvård, samhällets organisation för att verkställa fängelsestraff och ansvara för övervakning av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna. Kriminalvården ansvarar också för häkten som förvarar personer vilka berövats friheten på grund av misstanke om brott och andra som blivit omhändertagna genom

(39 av 276 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Kriminalvårdens organisation

Kriminalvården är sedan 2006 organiserad som en myndighet, Kriminalvården, indelad i sex regioner med 52 anstalter, 31 häkten och 34 frivårdskontor. Vid de 31 häktena finns sammanlagt ca 2 000 platser. Överbeläggningen på landets häkten har under många år varit problematisk, och det pågår utbyggnad av främst antalet häktesplatser men också av antalet anstaltsplatser.

De 52 anstalterna delas in i tre säkerhetsklasser 1–3, där anstalterna i klass 1 utrustas för att klara de mest riskfyllda fångarna, medan klass 3-anstalter ofta inte har något

(80 av 630 ord)

Kriminalvårdens innehåll

Vid utplacering av intagna från häkte till anstalt tas hänsyn till bl.a. följande faktorer: 1) brottets art,

(16 av 113 ord)

Anstaltsvård

Behandlingsplanen för intagen på anstalt ska behandla frågor om arbetsplacering, undervisning, utbildning, fritidssysselsättning och ekonomi. Medicinsk och psykologisk behandling, särskilda insatser mot missbruk av beroendeframkallande medel, permissioner och andra vistelser utanför anstalt, förflyttning, säkerhet samt frigivningsförberedelser ska uppmärksammas. Bestämmelser härom finns i Fängelselagen och Häkteslagen samt i Kriminalvårdens författningssamling. På flera av landets anstalter finns

(55 av 387 ord)

Frivård

Vid behandlingsplanering i frivård bestäms hur samarbetet med övervakaren ska se ut, vilket kontaktsätt och vilken kontaktfrekvens som ska tillämpas samt hur kontakterna ska avrapporteras till frivårdsmyndigheten. Klientens

(28 av 197 ord)

Kriminalvårdens historia

Framväxten av den svenska kriminalvården (länge kallad fångvård) är nära förknippad med kungarnas personliga intresse. Gustav II Adolf var vår första fångvårdsreformator. Han bestämde i en stadga av 1619 att det skulle inrättas barnhus dit tiggande barn och ungdomar skulle föras och där de skulle hållas kvar till dess de kunde överlämnas till hantverkare som behövde och begärde dem i sin tjänst. Efter hand fick även småtjuvar och lösaktiga kvinnor tas in på dessa eller liknade anstalter. Mot mitten av

(80 av 645 ord)

Medverkande

  • Birgitta Göransson
  • Gunnar Engström
  • NE-redaktionen (uppdatering)
  • Ulf Arvidsson

Litteraturanvisning

A.H. Berman & C.Å. Fabring (utgivare), Kriminalvård i praktiken: strategier för att minska återfall i brott och missbruk ( 2010);
T. Ekbom m.fl., Människan, brottet, följderna: Kriminalitet och kriminalvård i Sverige ( 6:e upplagan 2010);
Torsten Eriksson, Kriminalvård: Idéer och experiment ( 1967);
S. Wieselgren, Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar ( 1895).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kriminalvård. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kriminalvård