medalj (franska médaille, av italienska medaglia, av latin metaʹllum, se metaller), myntliknande konstföremål, som inte är betalningsmedel. Ordet medalj har i äldre tider även använts

(25 av 175 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Teknik

De äldsta medaljerna, tillkomna i huvudsak under renässansen, är alla gjutna, flertalet efter cire perdue-metoden (se à cire perdue ). Nästa medalj måste

(23 av 156 ord)

Medaljkonst

Som konstart är medaljen ungefär samtida med andra metoder att mångfaldiga, t.ex. kopparsticket och träsnittet. Den första egentliga medaljen skapades av Pisanello i Italien och dateras till 1438. Den tillkom med anledning av den bysantinske kejsaren Johannes VIII:s deltagande i kyrkomötet i Ferrara, där han vädjade om hjälp mot turkarna. Pisanello fick snart många efterföljare i Italien. Ca 1500 spred sig medaljkonsten till bl.a. Frankrike och Tyskland; i Tyskland blev medaljen mera borgerlig.

I Danmark finns några få medaljer

(79 av 598 ord)

Belöningsmedaljer

Under 1500-talet och förra hälften av 1600-talet utdelades ofta medaljer att bäras i kedja som ett

(16 av 108 ord)

Medaljers halt och storlek

I äldre tider innehöll guldmedaljer alltid 23 karat, i varje fall de som slogs vid det svenska myntverket.

(18 av 127 ord)

Medverkande

  • Lars O. Lagerqvist

Litteraturanvisning

B.E. Hildebrand, Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar praktmynt och belöningsmedaljer ( 1874–75);
B.E. Hyckert m.fl., ”Medaljer över enskilda svenska män och kvinnor”, Numismatiska meddelanden ( 1905, 1925, 1943);
Mark Jones, The Art of the Medal ( 1979);
Modern Art Medals: A Retrospective ( 1998);
L.O. Lagerqvist & E. Nathorst-Böös, Mynt, sedlar och medaljer ( 1981);
L.O. Lagerqvist, Gunvor Svensson Lundkvist: medaljen, skulptur i miniatyr ( 1999);
F. Löwenhielm, Svenska ordnar och medaljer ( 1987)
Källangivelse
Nationalencyklopedin, medalj. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/medalj