mytologi (medeltidslatin mythologiʹa, av grekiska mythologiʹa, av myʹthos ’tal’, ’ord’, ’saga’

(11 av 55 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Myttolkningens historia

De ofta anstötliga grekiska myterna (t.ex. hos Homeros) omtolkades redan under antiken. Theagenes från Rhegion (500-talet f.Kr.) hävdade att gudarnas strider i ”Iliaden” skall uppfattas allegoriskt som de motsatta elementens kamp med varandra. På liknande sätt allegoriserar Herakleitos, Parmenides, Empedokles och Platon myterna. Xenofanes, som kämpade för en renare gudstro, förkastade dem helt. Han framhöll i sin rationella kritik att nötboskap, hästar och lejon, om de kunde måla, skulle framställa gudarna efter sin egen avbild. Stoikern Euhemeros historiserade myterna med

(80 av 657 ord)

Antropologiska perspektiv

Antropologiska studier av myter har gjorts ur en rad olika perspektiv, alla med inriktning på myternas symboliska budskap. Det funktionalistiska perspektivet, förespråkat av Bronislaw Malinowski, såg myten som en

(29 av 203 ord)

Antik mytologi

Från antikens Grekland har många mytiska berättelser bevarats. De har främst traderats integrerade i diktverk, dvs. i en form som bestämts av litterära syften. Filosofer och retorer utnyttjade myter i sin argumentation, och för historieskrivare var de en

(38 av 270 ord)

Myten som stoff för konstnärlig framställning

I alla kulturer har myten intagit en viktig plats i de skilda konstarterna. I den västerländska kulturen är det den grekiska (och romerska) mytologin som mer än någon annan spelat denna roll. Större delen av denna mytologi härrör från de homeriska dikterna ”Iliaden” och ”Odysséen”. Här återfinns både egentliga myter om de olympiska gudarna och sekundära myter om hjältar och sagogestalter. I körlyriken hyllades gudarna med hymnisk sång och dans t.ex. i dityramben, som tros ha sitt ursprung i Dionysoskulten,

(80 av 703 ord)

Medverkande

  • Carl-Martin Edsman
  • Hans-Erik Johannesson
  • Jan Ovesen
  • Jerker Blomqvist
  • Sven Sandström

Litteraturanvisning

Y. Bonnefoy (utgivare), Dictionnaire des myth­ologies et des religions des sociétés traditionnelles et du monde antique ( 1981);
P. Brunel (utgivare), Companion to Literary Myths, Heroes and Archetypes ( engelsk översättning 1992);
L. Edmunds ( utgivare), Approaches to Greek Myth ( 1990);
C.-M. Edsman, ”Antiken och kristendomen med särskild hänsyn till Klemens av Alexandria”, Religion och Bibel 1986–88;
C.-M. Edsman, ”Antiken och Kristendomen: Kommentar till en utställning”, i Florilegium patristicum: En festskrift till Per Beskow ( 1991);
Inge Jonsson, I symbolens hus ( 1983);
G.S. Kirk, The Nature of Greek Myths ( 2:a upplagan 1977);
C. Lévi-Strauss, ”The Story of Asdiwal”, i E. Leach (utgivare), The Structural Study of Myth and Totemism ( 1967);
B. Malinowski, Myth in Primitive Psychology ( 1926;
faksimiluppl. 1971); Martin P:n Nilsson, Olympen ( 3:e upplagan 1985);
H. Rahner, Griechische Mythen in christlicher Deutung ( 3:e upplagan 1966);
W.H. Roscher (utgivare), Ausführliches Lexikon der griechischen und römischen Mythologie ( 1884–1937);
J. Seznec, The Survival of the Pagan Gods ( engelsk översättning, 2:a upplagan 1953);
J. de Vries, Religionshistoria i fågelperspektiv ( svensk översättning 1961).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, mytologi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/mytologi