Oceaʹnien, jordens minsta världsdel; 8,5 miljoner km2, 41 miljoner invånare (2018). Oceanien består av

(14 av 104 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Natur

(1 av 1 ord)

Landformer

I Australien upptas västra hälften av en flack platå, 300 m ö.h. i medelhöjd. Över denna reser sig bergsområden upp mot 1 500 m ö.h. Öknar och saltsjöar är vanliga. Österut ligger Stora australiska bäckenområdet, där den sydöstra delen huvudsakligen utgörs av Murrays och Darlingflodens flodslätter. De östra

(45 av 316 ord)

Berggrund

Oceanien ligger inom två stora lito­sfäriska plattor, stillahavsplattan och den indisk–australiska plattan. Australien befinner sig ganska långt inne på den senare plattan och har utgjort ett geologiskt stabilt område sedan slutet av paleozoikum (för ca 245 miljoner år sedan). Övriga delar av Oceanien har starkt präglats av plattornas rörelser under tertiär och kvartär tid (ca

(55 av 387 ord)

Jordmåner

Ca 45 % av Australien täcks av ökenjordmåner. I nordväst och söder når dessa ställvis ända ut till

(17 av 118 ord)

Klimat

Större delen av Oceanien har tropiskt klimat med stark maritim prägel. Undantag utgör det inre av Australien, som har arida klimattyper (ökenklimat och stäppklimat), Australiens sydligaste delar med varmtempererat klimat och torrtid på sommaren (medelhavsklimat) samt Australiens östkust och Nya Zeeland,

(41 av 287 ord)

Växt- och djurliv

Många av de mindre öarna är korallöar omgivna av korallrev med rik marin fauna.

Floran på dessa öar är fattig och består mest av buskvegetation med skruvpalmer, enstaka kokospalmer och

(30 av 214 ord)

Befolkning och etnografi

Oceaniens inhemska befolkning utgörs av aboriginer, melanesier, papuaner, mikronesier och polynesier. Redan för ca 50 000 år sedan, då Australien och Nya Guinea var förenade (Sahul), befolkades landområdet av mörkhyade (”sundanoida”) folk som via de indonesiska öarna (Wallacea) hade utvandrat från det

(41 av 290 ord)

Språk

Det totala antalet språk inom den oceaniska övärlden (inklusive Nya Guinea) är mycket

(13 av 90 ord)

Religion

Av de inhemska religionerna i Oceanien har den ktonisk profil (med övervägande underjordiska gudar) i Melanesien. Andarna, som ofta föreställs som färggranna vidunder, håller till på jorden och kan både hjälpa och stjälpa, t.ex. anfädersandarna, vilkas symboliska benrester, främst skallarna, bevaras i mannaförbundens hyddor. Stora riter äger rum efter en människas död, då hövdingar tävlar om att vara generösa mot gästerna med inbjudningar och gåvor. Till kulten av andarna (och några få gudinnor) hör svinoffer och medier, som besätts av

(80 av 600 ord)

Näringsliv

Australien och Nya Zeeland har en levnadsstandard på europeisk nivå, mycket hög sysselsättning

(13 av 88 ord)

Jordbruk

Jordbruket i Oceanien är en mycket viktig näring, men på de flesta ögrupperna utgör jordbruksarealen en begränsad del av ytan, och det råder inte

(24 av 166 ord)

Skogsbruk

10 procent av Oceaniens landsareal är skogsmark, men endast Nya Zeeland

(11 av 76 ord)

Fiske

Fiske är en av de traditionella huvudnäringarna i Oceanien, men endast Nya Zeeland tillhör

(14 av 93 ord)

Mineral

Australien och Melanesien har rika mineraltillgångar och en stor export. Jämförelsevis är Nya Zeeland, Mikronesien och

(16 av 108 ord)

Energi

I Australien och Nya Zeeland ligger energiförbrukningen per invånare i nivå med Västeuropa. Stora egna fyndigheter av fossila

(18 av 124 ord)

Industri

I Australien och Nya Zeeland är industrin tämligen varierad och står för ca 1/4 av sysselsättningen. Australien

(17 av 118 ord)

Konst

Även konstgeografiskt utgör Mikronesien, Polynesien och Melanesien var sin region, var och en med sina karakteristiska kännetecken och konstnärliga uttryck. Oceaniens konst inlemmas generellt under begreppet stamkonst (äldre benämning ”primitiv konst”) och är huvudsakligen av religiös karaktär. Skapelsemyter, förfädersdyrkan och initiations- och fruktbarhetsriter är grunden för all konstnärlig verksamhet. Konsten fungerar inte minst som en verksam

(56 av 397 ord)

Musik och dans

Utifrån de få studier som finns över dans i Oceanien kan tre huvudtraditioner avgränsas, vilka svarar mot regionens kulturella och geografiska indelning. I Melanesien är dansen ofta en integrerad del i långa ceremoniella cykler om tio

(36 av 256 ord)

Förhistoria

Beroende på skillnaderna mellan västra Oceanien, med stora, resursrika öar skilda av relativt korta sträckor öppet vatten, och området öster om andesitlinjen (från Salomonöarna till Tonga) med myriader små öar, ofta skilda av mycket stora avstånd, kan världsdelens förhistoria

(39 av 276 ord)

Historia

Den europeiska närvaron inleddes 1513 när spanjoren Vasco Núñez de Balboa färdades över Stilla havet. Nederländska och portugisiska sjöfarare följde, och mellan 1768 och 1779 gjorde James Cook tre upptäcktsresor, som bidrog till det brittiska imperiets expansion. Han seglade bl.a. runt Nya Zeeland, längs den australiska östkusten och till Hawaii. Fransmannen Bougainville ledde 1766–69 den första franska världsomseglingen.

(58 av 408 ord)

Medverkande

  • Alexander Wanek
  • Björn Ranung
  • Bosse Temnéus
  • Jan Ovesen
  • Laila Haglund
  • Lars Berglund
  • Margit Werner
  • Per Ahlberg
  • Ragnar Hall
  • Ronnie Liljegren
  • Stefan Anderberg
  • Sven Behrens
  • Östen Dahl

Litteraturanvisning

Allmänt:
Douglas L. Oliver, The Pacific Islands (3:e upplagan 1989).
Natur:
H.D. Pratt m.fl., A Field Guide to the Birds of Hawaii and the Tropical Pacific (1987).
Befolkning och etnografi:
D. Oliver, Native Cultures of the Pacific Islands (1989).
Religion:
H. Nevermann, Götter der Südsee (1947).
Konst:
D. Newton, Masterpieces of Primitive Art (1978);
H. Tischner, Söderhavskonst (svensk översättning 1955).
Förhistoria:
P. Bellwood, Man’s Conquest of the Pacific (1978);
A. Thorne & R. Raymond, Man on the Rim: The Peopling of the Pacific (1989);
J.P. White, ”De första människorna i Stilla havet”, i G. Burenhult (utgivare), Bra Böckers encyklopedi om människans historia 2: Bortom Afrika (svensk översättning 1993).
Historia:
R.D. Craig m.fl. (utgivare), Historical Dictionary of Oceania (1981);
T. Fairbairn, The Pacific Islands: Politics, Economics and International Relations (1991).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Oceanien. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/oceanien