opera (italienska, av latin oʹpera ’arbeten’), drama där texten helt eller delvis sjungs till instrumentalt ackompanjemang. Exempel på musikdramatiska former med talade dialoginslag är opéra-comique, sångspel och operett.

Operan utvecklades på 1570-talet inom den florentinska cameratan, som strävade att återuppliva det antika dramat. Många andra impulser bidrog också: medeltida liturgiskt drama, pastoral, handlingsbalett, madrigalkomedi och intermedier. De första operorna (med texter av Ottavio Rinuccini) uppfördes i Florens: ”Dafne” (1598), med musik av Jacopo Peri och Jacopo Corsi och ”Euridice” (1600),

(80 av 1573 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Opera i Norden

För Sveriges vidkommande börjar förspelet till operans historia med Vincenzo Albricis trupp, som 1652–54 gästade landet. Åren 1699–1706 spelade den Rosidorska teatertruppen i Stockholm. Det ledde till det första inhemska operaförsöket, ”Balett bemängd med sång” (1701) med musik av Andreas Düben d.y. Amatören Arvid Niclas von Höpken tonsatte vid seklets mitt ett par ännu ouppförda operor till Metastasiotexter, men först med Uttini och Ferdinand Zellbell d.y. tog operaskapandet fart. Uttini skrev ”Thetis och Pelée” till invigningen av Gustav III:s

(79 av 633 ord)

Medverkande

  • Anders Wiklund
  • Carlhåkan Larsén

Litteraturanvisning

Göran Gademan, Operahistoria ( 2015);
D.J. Grout, A Short History of Opera ( 3:e upplagan 1988);
D. Kimball, Italian Opera ( 1991);
Inger Sørensen, Operalexikonet ( svensk översättning 1993);
F.H. Törnblom, Operans historia ( 2:a upplagan 1984).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, opera. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/opera