periodiska systemet
periodiska systemet, den tabell över grundämnen (element) som uppställdes sedan deras kemiska och fysikaliska egenskaper på 1860-talet befunnits variera periodiskt med atomvikten. Ett
(23 av 160 ord)Systemets utformning
En mängd uppställningar av periodiska systemet har föreslagits och använts. Under 1900-talet har systemet vanligen uppställts med grundämnena ordnade efter stigande atomnummer
(22 av 153 ord)Systemets grupper
Likheten i kemiska och en rad fysikaliska egenskaper mellan grundämnena i samma grupp av periodiska systemet betingas av att de har samma antal elektroner i sitt yttersta elektronskal, ofta kallade valenselektroner. Grupperna 1–2 och 13–18 kallades tidigare systemets huvudgrupper och numrerades IA–VIIA samt 0,
(44 av 323 ord)Systemets perioder
Period 1 omfattar endast två element, 1H och 2He, eftersom det elektronskal vari elektronerna befinner sig maximalt kan rymma två elektroner. Med helt fyllt elektronskal har helium en stabil elektronkonfiguration och är därför kemiskt indifferent. Det utgör en av ädelgaserna och har
(42 av 314 ord)Teori
Kvantteori
Niels Bohr framlade 1921 en teori för periodiska systemet utifrån grundtanken att elektronerna i en flerelektronatom befinner sig i elektronskal, motsvarande de energinivåer som är tillåtna för den ensamma elektronen i en väteliknande atom enligt Bohr–Sommerfeld-modellen, det vill säga bestämda av ett huvudkvanttal, n = 1, 2, 3, ...
Elektronernas energi inom ett skal förutsattes ligga på n olika nivåer, bestämda av bikvanttalet (banimpulsmomentkvanttalet) l = 0, 1, ..., n – 1, och öka med
(75 av 494 ord)Kvantmekanisk teori
Samma år, 1925, som Pauli-principen formulerades uppställdes Schrödingerekvationen och löstes året därpå för väteatomen. Den gav för väteatomen godtagbara lösningar i form av vågfunktioner, ψ (x, y, z), enbart för vissa kvanttal, vilka befanns vara identiska med de i Bohr–Stoner–Pauli-teorin
(40 av 307 ord)Aufbau-principen
När man i periodiska systemet går från ett grundämne till närmast följande tillförs atomkärnan en proton och elektronhöljet kring kärnan en elektron, vilken går in på den lägsta energinivå som Pauli-principen tillåter och i fall av degenererade energinivåer i den orbital som
(42 av 293 ord)Historik
Prouts hypotes och J.W. Döbereiners triader utgjorde tidiga försök att finna lagbundenhet i grundämnenas relativa atomvikter. En ny utgångspunkt blev den atomviktstabell, baserad på Avogadros hypotes och Dulong–Petits lag, som Cannizzaro lyckades få kemister att enas om efter 1860. Den innebar bl.a. en halvering av alkalimetallernas och silvrets atomvikter i Berzelius tabell från 1826. Atomvikterna i Cannizzaros tabell bestämdes på 1860-talet med stor noggrannhet av främst J.S. Stas, som definitivt kunde visa att
(73 av 517 ord)