Rysslands historia är starkt präglad av landets geografiska läge, naturförhållanden och demografi. De isolerade, för jordbruksändamål olämpliga

(17 av 115 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Den kievrusiska tiden (800–1240)

Det existerar en påtaglig territoriell kontinuitet mellan det tsaristiska Ryssland, som började byggas upp med utgångspunkt från det ryska kärnområdet Moskva under 1400-talet, och den 1991 upplösta Sovjetunionen. Det finns emellertid också en annan och tidigare rysk historia, den kievrusiska, som leder sitt ursprung tillbaka till 800-talet (jämför Rus). Med

(50 av 351 ord)

Mongolväldet (1240–1480)

Efter en blodig erövring av de ryska furstendömena utövade den mongoliske khanen från sitt högkvarter i Saraj vid nedre Volga under närmare 250 år indirekt kontroll över alla de ryska furstestaterna (se Gyllene horden, mongoler, Historia). Även

(37 av 258 ord)

Moskvarysslands konsolidering och ”den stora oredan” (1480–1613)

Moskvafursten hade redan från början av 1300-talet försäkrat sig om mongolkhanens gunst genom att framträda som dennes skatteinsamlare; för sin skicklighet i detta avseende fick Ivan I tillnamnet Kalita (’Penningpung’). Sin företrädesposition utnyttjade moskvafurstarna till att göra upp med konkurrenter i grannfurstendömena; huvudkonkurrenterna Novgorod och Tver underkuvades 1471 respektive 1485. År 1480 frigjorde sig Moskvafursten från det mongoliska oket. Av den forna kievrusiska domänen var det bara de centrala delarna kring Kiev samt de gamla furstendömena Galizien och Volynien i väst

(80 av 762 ord)

Den tidiga Romanovdynastin (1613–82)

Vid en representantförsamling 1613 skedde en inre rysk samling kring Michail Romanov (Mikael) som ny tsar. I praktiken kom dennes far, patriarken Filaret, att bli Rysslands egentlige härskare till sin död 1633. Krigen mot Polen och Sverige avslutades, i det senare fallet med freden i Stolbova 1617, som gav den svenska stormakten kontroll över

(54 av 385 ord)

Det sekulariserade imperiet från Peter den store till Katarina den stora (1682–1796)

Peter I (den store) inledde en reformperiod utan tidigare motsvarighet i Rysslands historia. Omvandlingen inleddes 1698 då Peter återkommit från omfattande utlandsresor och undanröjt motståndet inom släkten mot sitt trontillträde. Både i militärt och administrativt avseende utgjorde den svenska stormaktsmodellen ett föredöme för den unge tsaren. I stället för de opålitliga gardestrupperna, streltserna, som han lät upplösa, uppsatte han en reguljär armé som likt den svenska finansierades genom skatter. I motsats till den svenska armén tvångsrekryterades såväl manskapet som de adliga

(80 av 704 ord)

Reformer, reaktion och revolution (1796–1917)

Det tidiga 1800-talet förde för första gången Ryssland i direkt kontakt med Västeuropa genom landets deltagande i revolutionskrigen. Napoleons misslyckade invasion av landet 1812 blev vändpunkten i hans karriär men kom också att skapa nya förutsättningar för de ryska tsarerna, inte minst genom deras nyvunna styrkeposition i den europeiska stormaktspolitiken. Från Wienkongressen 1814–15 kom tsar Alexander I att personifiera den internationella politikens mest konservativa krafter. Han var initiativtagare till Heliga alliansen och påtog sig som ”Europas gendarm” vid olika tillfällen uppgiften

(80 av 822 ord)

Medverkande

  • Klas-Göran Karlsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ryssland/historia