smycken, föremål avsedda att bäras på kroppen för att markera social, professionell, religiös eller annan kulturell tillhörighet eller i magiskt syfte (se amulett) samt oftast, men sällan enbart, för att åstadkomma en dekorativ effekt. Behovet av sådana estetiska och

(39 av 272 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Östasiatisk smyckekonst

I Östasien kom guld och silver bearbetat för smycken ej alls att spela samma roll som i Gamla världen. I stället ansågs den mångfärgade nefriten (jade) som det dyrbaraste

(29 av 203 ord)

Europeisk smyckekonst

Smycketillverkningen under romansk tid uppvisade bl.a. påverkan från Bysans, karakteriserad av ett rikt filigranarbete

(14 av 100 ord)

Renässans

Renässansens smyckekonst stod på en hög nivå. Flera utövare var kända konstnärer, t.ex. Benvenuto Cellini, och tryckta förlagor till smycken spreds över Europa. Medan italienska

(25 av 173 ord)

Barock, rokoko och nyklassicism

Under barocken minskades antalet smycken burna samtidigt. Emaljfärgerna dämpades till förmån för svart, vitt och turkos, och smycken med diamanter och pärlor blev ett allmänt mode. Under

(27 av 190 ord)

1800-tal

Napoleon I:s kröning 1804 blev ingången till en stor produktion av dyrbara smycken med franska förebilder, där smyckegarnityret kunde bestå av ett tiotal olika delar i

(26 av 184 ord)

1900-tal

Art déco-stilens geometriska former och stiliserade motiv, inspirerade av konstnärliga riktningar som kubismen, följdes upp under funktionalismen. Många konstnärer, som Georges Braque, Alexander Calder

(24 av 170 ord)

Allmogesmycken

Smycken av silver, mera sällan av guld, speciellt tillverkade för bondebefolkningen har varit ett dominerande inslag i den folkliga högtidsdräkten och har samtidigt fungerat som statussymbol och förmögenhetsplacering. Ett stort och differentierat material finns i bl.a. Tyskland, Schweiz, Österrike och Italien. Även Sverige och Norge har en rik kultur av allmogesmycken, som historiskt ingår i en större krets tillsammans med främst den tyska nordsjökusten. De

(65 av 461 ord)

Medverkande

  • Bo Gyllensvärd
  • Kersti Holmquist
  • Pontus Reimers

Litteraturanvisning

Anne-Marie Ericsson, Svensk smyckekonst från jugend till postmodernism (1990);
B. Hellner (utgivare), Smycken i svensk ägo(1952);
Graham Hughes, Modern Jewelry (2:a upplagan 1968);
E. Steingräber, Gamla smycken(1957);
Sigfrid Svensson, Folkligt dräktsilver(1978);
H. Tait (utgivare), Seven Thousand Years of Jewellery (1986).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, smycken. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/smycken