Som konsthistorisk stilriktning utgör barocken en avvikelse från antikens och renässansens harmoniska jämviktsideal. Efter att ha använts med starkt nedvärderande innebörd (Milizia, Quatremère de Quincy) kom ordet barock från 1800-talets slut att objektivt beteckna en bestämd stilströmning. Denna uppfattning befästes främst av Wölfflin, vars konsthistoriska grundbegrepp utvanns ur jämförelser mellan renässansens och 1600-talets konst. Under denna tid uppträder även andra stilar.

Barocken ersatte manierismens verklighetsuppfattning med ett nytt förhållande till naturstudiet. Rörelsen förs in som en dominerande princip, gärna i

(80 av 587 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Allan Ellenius
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Bildkonst och arkitektur. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/barock/bildkonst-och-arkitektur