Det belarusiska territoriet beboddes på 800-talet av två stammar av delvis blandat baltisk-slaviskt ursprung. Dessa inlemmades i det kievrusiska riket, Kievrus. En viktig stödjepunkt för detta var redan på 800-talet Polotsk. Vid Kievrus sönderfall i olika delfurstendömen var på belarusiskt område Smolensk och Polotsk–Vitsebsk viktigast. De infogades under 1300-talet som tämligen självständiga delar i det expanderande storfurstendömet Litauen, vilket 1386 gick samman med Polen i personalunion.

Belarusierna, som kristnats från Bysans

(71 av 505 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Det självständiga Belarus

Det självständiga Belarus förste ledare blev Stanislau Sjusjkevitj (född 1934), som tillsammans med Rysslands och Ukrainas ledare Boris Jeltsin och Leonid Kravtjuk i december 1991 undertecknade det dokument som ledde till Sovjetunionens upplösning (det så kallade Belavezjaavtalet, efter den belarusiska ort där ledarna möttes). Belarus hade redan förklarat sig självständigt i augusti 1991, men det dröjde till mars 1994 innan en ny postsovjetisk författning antogs. Enligt sovjetisk tradition blev Stanislav Sjusjkevitj i egenskap av parlamentets talman det nya Belarus första statschef. Hans tid

(83 av 829 ord)

Medverkande

  • Ann Wilkens
  • Klas-Göran Karlsson
  • Martin Kragh
  • Torgny Hinnemo
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/belarus/historia