boolesk algebra
boolesk algebra [bu:lsk], abstrakt algebraisk struktur inom matematiken, med tillämpningar inom bl.a. logik och datalogi. Begreppet har sitt ursprung i George Booles axiomatisering av klasslogiken, men det omfattar nu även mer generella strukturer där räknelagar liknande dem i klasslogiken gäller.
De matematiska grunderna för boolesk algebra formulerades 1904 axiomatiskt av E.V. Huntington. En boolesk algebra definieras härvid som bestående av element a, b, c, ..., som kan sammanfogas medelst booleska operationer +, · och ′, så att a + b
(80 av 650 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
G. Birkhoff & T.C. Bartee,
Modern Applied Algebra (
1970);
L.-H. Hemert,
Grundläggande digitalteknik (
1975).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
boolesk algebra.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/boolesk-algebra