Jumala [juʹ-] (fi., ’Gud’, ’gudom’; juma- har uppfattats som ett indoiranskt lånord och jämförts med sanskrit dyumān ’ljus’, ’klar’, ett av tillnamnen på den vediske guden Indra), under förkristen tid namn på en av finnarnas två himmelsgudar – eller ett av två namn på himmelsguden.