Romersk litteratur
Redan på 600-talet f.Kr. hade romarna via etruskerna övertagit skriften från grekerna
(12 av 79 ord)Den arkaiska perioden, ca 240–ca 80 f.Kr
Livius Andronicus, som var av grekisk härkomst, lät år 240 f.Kr. uppföra ett grekiskt drama i latinsk översättning. Han gjorde romarna förtrogna med den grekiska litteraturen genom sin översättning av Odysséen till latin, dock inte på hexameter
(37 av 261 ord)Den klassiska perioden, ca 80 f.Kr–14 e.Kr
Under tiden för de stora politiska omvälvningarna i Rom tillkom en betydande litteratur. Medan inbördeskrigen pågick dominerade prosan; poesin nådde sin höjdpunkt under Augustus principat. Gemensamt är det dominerande nationella temat: den romerska staten. Lucretius tog upp tävlan med den grekiska lärodikten och utlade epikurismens materialistiska läror i det
(49 av 348 ord)Den efterklassiska perioden, 14–138 e. Kr
Retoriska stilideal som var andra än Ciceros klassiska och som kan betecknas med ordet manierism hade redan influerat Ovidius poesi. De blev under kejsartiden alltmer dominerande inom samtliga genrer. Det historiska eposet företräddes av
(34 av 236 ord)Den senlatinska perioden, 138–500-talet
Periodens litteratur kan delvis karakteriseras som efterklang, men med kristendomens seger inträdde en tid av nyskapande diktning av stor betydelse. Betonas skall också att en stor del av litteraturen inom det romerska riket är skriven på grekiska, t.ex. kejsar Marcus Aurelius ”Självbetraktelser”. En arkaiserande tendens gjorde sig
(47 av 333 ord)