Paradoxen innebär att hela stjärnhimlen borde lysa intensivt, ungefär som solskivan, om universum är oändligt och stjärnorna är någorlunda jämnt fördelade i rymden. Den observerade ljusstyrkan för varje ljuskälla avtar visserligen med kvadraten på avståndet, men antalet ljuskällor tilltar lika hastigt. Varje tänkt ”skal” av universum kring jorden borde därför