Blehr blev stortingsman 1883 och engagerade sig starkt i unionsfrågan och kampen för parlamentarism. Han var en av Stortingets åklagare i riksrättsaktionen mot ministären Selmer samma år och senare också ivrigt verksam för ett självständigt norskt konsulatväsen. Blehr var norsk statsminister i Stockholm 1891–93 och 1898–1902, statsminister 1902–03 och 1921–23.