Tanken att människan har ett egenartat religiöst behov, skilt från sociala, emotionella och kulturella behov, är vanlig i viss tidig religionspsykologi, t.ex. hos Tor Andræ (”Det religiösa anlaget”, 1951), och hos djuppsykologer som C.G. Jung; denne talade om arketypiska religiösa dispositioner. Mot detta har hävdats att religiös erfarenhet i stället